>åh ditt skötes rosor

>Jag värnar åtminstone såpass mycket om mina bloggläsare att jag kan ta en stunds paus från mitt analyserande av Boye vs Neruda för att varna er för nya Cornetto Citron. Det spelar ingen roll om ni gillar citron – jag gör det också. Det spelar ingen roll om ni kan DÖ för Storkens citroncheesecake – jag dör en smula varje gång. Jag slängde min Cornetto Citron i papperskorgen innan jag ens hade kommit till struten.

Varför sitter jag och analyserar Karin Boye och Pablo Neruda, kan man för övrigt fråga sig. Varför sitter jag och jämför diktrader som ”I ensamhetens tid har min tunga bränt att säga dig det vackra jag drömt och känt” med andra diktrader som ”min grova bondkropp plöjer dig och får en son att växa ur den djupa jorden”? Ja inte är det på pin kiv. Min sista hemtenta någonsin (förutsatt att framtidsutsikterna håller i sig) är på väg att fullbordas, och min sista slutsats i min sjuåriga akademiska bana kommer att vara att Pablo Neruda var en pilsk jävel.