>det kom ett brev

>Jag tänkte såhär.. att eftersom du inte skriver blogginlägg så ofta något mer så tänkte jag att du kanske kan hjälpa mig, och många andra och dessutom ha något att skriva om i bloggen! Bra va? Jag ska nämligen på mitt första Pride i år! Och jag tänkte bara höra lite vad du tycker man ska gå på, och inte gå på och dessutom lite tips och tricks som man ska tänka på. Är det till exempel värt att köpa en biljett för 700 kr? Du kan väl slänga ihop ett inlägg.. för min skull? *blinkar lite sött*

När man blinkar sådär sött, vad har jag att sätta emot? Först och främst, klart ni ska köpa biljett. Om ni någonsin ska köpa en pridebiljett så ska ni göra det till Europride, det är nämligen det Pride som ni i framtiden kommer att kunna skryta om för alla beundrande småflator att ni var på. De kommer att se på er med hänförda blickar och tänka ”här har vi en som har varit med, jag undrar vilka andra kittlande erfarenheter hon har”. Efterdyningarna och credsen är alltså mitt första argument för att köpa biljett just i år. Det andra är samma som varje år, märkningen. Med ett festivalband kring armen kommer ni inte bara in på området och till alla workshops i Pride House, ni är dessutom märkta för inspaning av andra flator vart ni än tar er i stan. Sitter man sådär första veckan i augusti på en tunnelbana och ser en fin tjej, vart går blicken? Tuttar – icke. Ögon – nej. Handled – ni gissade det. Tydligare än regnbågsflagga, prilla och fejkmohikan på samma gång.

Som en bonus fungerar armbandet som inträde till allt som händer i parken och i Pride House, vilket är rätt mycket.

Paraden är mitt enda ”måste”. Där har man i princip tre val att göra, varav ett par med fördel kan kombineras. Man kan lyckas få plats på ett flak (som flatorna säger) eller ekipage (som bögarna säger) och stå på det och hoppa eller vinka eller vad man nu gärna gör på ett flak (eller ekipage) i tre timmar med publik. Man kan stå i publiken och vifta med händer eller flaggor och jubla lite extra när ”gaypoliserna” och ”stolta föräldrar till homosexuella barn” går förbi. Väljer man detta alternativ rekommenderar jag att man i god tid tar sig en plats vid Hornsgatan, där man har bäst utsikt och mest engagerad medpublik. En annan variant är att stå vid sidan av paraden någonstans i startfaggorna och se den när den kommer förbi, för att senare slinka in i något segment som tilltalar en och traska med hela vägen till Zinkensdamm och Tanto, där man kan slinka ur den och titta på hela resten av paraden. Alternativ tre är alltså att gå i paraden, något som de flesta föredrar att göra bakom en så kallad partyvagn (de flesta av Stockholms gayklubbar och några andra brukar hålla sig med partyvagn) medan andra placerar sig efter yrkeskategori, partitillhörighet eller under egen flagg. Jag rekommenderar starkt öronproppar, särskilt om man har funderingar på att studsa runt precis bakom en partyvagn. Förra året glömde jag öronpropparna och jag har fortfarande lock för mitt högra öra.

Om ni frågar någon annan så kanske de tycker att öronproppar är lite för präktigt och lite för lite party, men nu är det så att jag gillar min hörsel. Jag gillar också att inte gå i blöta kläder en hel kväll, och jag råkar veta att paraplyerna i QX-tältet tog slut på en gång förra året, så beroende på molnsituation bör man överväga att ta med ett paraply.

Om man är fattig ska man inte äta mat och dricka öl i själva parkområdet. Där finns bara ett begränsat antal restauranger och det är de helt på det klara med. Om man däremot ser pride som sin ihopsparade semester, rekommenderar jag restaurangerna i parken, som oftast har vegetariska alternativ och är sympatiska blandningar av salt, fett och protein (det finns sallader också, men den så kallade bakfyllematen är dominerande). Man får inte ta med sig någon dricka in i parken, så det är ingen idé att bunkra upp i ryggsäcken innan man ställer sig i kö, men det brukar finnas gratis vatten hos restaurangerna.

Vad man ska gå på och inte gå på är så sjukt individuellt att jag knappt kan förmå mig att ge några generella tips. Bara för att jag gillar Moa Svan betyder det ju inte att ni gör det. Eller förresten, klart ni gillar henne. Sen tänker jag inte missa God-dess & She heller, och inte Bitch and Ferron (med Bitch från det gamla Bitch and Animal, duon som dejtade innan Bitch blev ihop med hon som spelar Moira, senare Max, i L word, enligt alla regler om lesbisk relationsgegga). Jag har skrivit en lista i QX julinummer om ni vill se lite fler saker som jag inte har tänkt missa. Generellt gäller att det händer väldigt mycket, inte minst i Pride House aka Kulturhuset. Workshops är i allmänhet kul att gå på, föreläsningar kan vara väldigt basic eller sjukt djupgående så de är som lotterier (oftast fungerar de som introduktioner, med frågestund i efterhand för lite mer grävande om man har tur). Om jag var ni, eller åtminstone om ni var jag, skulle vi inte försöka pricka in mer än två prylar per dag. Hitta ett par ”måsten” och ett par ”om det faller sig”, men kom ihåg att det är en festival och inte en konferens, och att hela behållningen plötsligt kan visa sig vara ett häng i parken med ditt ex och hennes polare från kvinnokursen i Färnebo.

Det är fester nästan varje kväll, med varierande teman. Har man dogtag (som man allmänt kallar prideinträdet även om dogtagen bara är den lilla prylen man får extra) får man ibland rabatt på inträdet, men även folk utan pridebiljett kan köpa biljett. De största festerna för tjejer brukar vara RFSL-festen och Miss Gay, men i år vet jag ingenting om RFSL-festen och hittar den inte i programmet (update: det blir ingen RFSL-fest i år). Eventuellt håller världen på att sakta förändras. Nåja, Miss Gay, Caliente, Combustion och Gina är några tjejorienterade fester man kan tänka sig. Är du ung och sugen på att ligga som en flämtande skurtrasa när pride är över, rekommenderar jag att gå på allihop. Annars går det bra att sovra. Generellt gäller att biljetterna lätt tar slut och det kan vara idé att ha lite framförhållning. Det går förstås bra att gå till festen när den börjar och ställa sig i en enorm kö med förhoppning om att någonsin komma in/träffa sin själsfrände i kön, men hur lockande det än låter brukar jag försöka se till att hålla mig med förbetalt inträde. ALLA någorlunda marknadsförda fester på pride får förr eller senare skicka ut en vakt för att informera kilometerlånga köer om att det inte är något mer insläpp. Halva kön ger upp, halva stannar kvar med drömmar om en ny världsordning.

Skvallret förtäljer att RFSL:s tjejfest inte kommer att hållas på Aladdin i år (alltså skvallret, ni vet det där som inte garanterar någonting) och jag hittar den som sagt inte ens i programmet, annars hade jag orerat lite om konditionspasset som utgörs av springande mellan dansgolven på första och tredje våningen. Det kommer jag alltså inte att göra nu, men jag kan däremot erbjuda min rekommendation för alla stora fester: Tänk inte att du kommer att se den där söta tjejen igen när du har druckit tillräckligt för att våga gå fram till henne. Dels är det bara i ens egna ögon man blir charmigare av alkohol, dels kommer bruden garanterat att försvinna. Gå fram till henne och säg något belevat istället. Pride är större än man tror och efter varje pride pratar jag med polare som jag inte såg röken av och de säger ”men jag var ju där varenda dag, hur kunde vi missa varandra?”.

Mitt sista tips är, relaterat till föregående, att hellre gå fram till folk man känner igen (kontakten från qruiser.com, killen som gick i ditt mellanstadium, bloggaren vars pridetips du följer som en bibel) och riskera en diss än att snegla på dem och inte prata med en själ under hela pride. Folk är i allmänhet glada och trevliga, och den stöddiga flatan i hörnet har bara dörrvaktsmin för att hon känner sig ensam och uttråkad. Fyll på mobilen med nummer, så hittar du alltid någon som är i närheten för en sväng till bankomaten (finns vid Zinkensdamm t-banestation och vid Stockholms Södra) eller lite dildokubb på Kulturhusets tak.

Jag litar förstås på att alla mina kompetenta bloggläsare fyller på med fler tips och eventuella invändningar. Jag är ju bara en, och ni är ju många fler.