>pride: eftertexten

>Som ett postludium kommer den nu, eftertexten. Alkoholen har sjunkit undan (det gick rätt snabbt för jag drack nog egentligen inte mer än fem cider under hela festivalen, hör ni det ungdomar?) och nya perspektiv från seminarierna på Pride House har etablerat sig medan halloumiöverdosen fortfarande sitter i från fem dagars tuggande på visserligen rätt smarriga halloumiburgare. Det är dags att reflektera.

Årets största pridebehållningar var föreställningarna Girls Girls Girls! och Kyss min plysch. Den som inte satte sin fot på Pride House i år missade verkligen något. Jämfört med allt sjukt välplanerat, intressant och talangspäckat som trängdes i Kulturhuset var Pride Park, just det, en grusgrop. Jag flängde som en skållad bäver mellan panelsamtal om HBT vs BDSM och femme-nism, dildokubb på Kulturhustaket, oväntat talangfulla artister i vartenda skrymsle stort nog att klämma in en scen och överallt flator, flator, transpersoner, bibrudar och åter flator. Alla bögar som låg hemma och tryckte i väntan på att parken skulle öppna, hade kunnat ta sig och sina orangea festivalband till Kulturhuset och sluppit glana på tysta och stelnade foton som de här för att göra sig en uppfattning om hur fantastiskt begåvad föreställningen Girls Girls Girls! till exempel var.

Coolt var det också att träffa Ferron och Bitch och att få reda på allt om God-des och Shes kärleksliv som jag inte fick veta när jag intervjuade dem förra gången de var i Sverige. Och deras riktiga namn och God-des ålder. De berättade säkert för att de trodde att jag hade utvecklat en tillräcklig sympati för dem för att inte spilla skvaller i eventuella bloggar, och det hade de ju i så fall rätt i. Men generellt kan jag rekommendera alla som går runt och dreglar över God-des, att det nog är mer effektivt om ni bara rakar era huvuden och börjar ragga på varandra istället. (Om inte annat för att hon bor i USA och det där med distans är meck, meck och mera meck)

Bitch och Ferron

Jag äter sushi med (från vänster) Sun, She, God-des och Monika. God-des och She beställde in sake och blev gravt missnöjda med kvantiteten, beställde mer men ångrade sig när de fick reda på priset, samt inbjöd oss alla att komma till New York och dricka sake tills vi storknade.

Och i QX-tältet, där jag mer och mindre sömngångaraktigt stod och sålde flaggor, införskaffade jag själv en taggig regnbågsboll för jag kan inte låta bli. Allt med regnbågar konsumerar jag. Regnbåge är min färg och det är ren tur att den råkar representera det där kittlande som händer när brudhud möter brudhud, när glitter, snus och raggarbilar inte tillskrivs folk med det ena eller andra könsorganet och när en queer litteraturnörd i bobfrisyr och fyrkantiga glasögon sparkar sig loss och säger ”jag är ett barn, en page och ett fucking djärvt beslut”.

0 svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Dela vidare inlägget
Andra poster