>Bland det läskigaste jag vet är gym med glasfönster ut mot vältrafikerade gator, där man måste svettas snyggt för att inte bli utskrattad på någon blogg eller åtminstone i sin egen fantasi. Jag vet inte vilka som går dit och orädda möter sitt öde som skyltdockor och djur i bur. Troligen är det folk av en helt annan art. Troligen är det människor som aldrig blev förödmjukade på gymnastiken i högstadiet, som aldrig hörde ”men åh, passa inte till Sara, då förlorar vi ju bara” och som aldrig tyckte att det var ett mentalt kraftprov bara att kasta en boll.
Det ultimata gymmet är som det som ligger två kvarter från min syrras hus, med femton år gamla maskiner och tjocka väggar hela vägen om. Folket på ett gym bör övervägande vara stammisar i joggingbyxor, pensionärer som läser sitt schema på lappar de har fått av sjukgymnasten, någon enstaka förortsmuskelbyggare som stånkar framför spegeln så att han både får se och höra sig själv ordentligt och ett par mulliga brudar som traskar makligt på löpbanden bredvid varandra medan de diskuterar pirogrecept och Bonde Söker Fru.
Jag har i en veckas tid försökt hitta just ett sånt sunkigt litet trivselgym i närheten av mitt hem, men Eniro, Google och sl.se talar sitt tydliga språk: Om jag vill göra allvar av min vision att träna flera gånger i veckan och inte tillbringa mer tid på bussen till gymmet än på själva gymmet, kommer jag att behöva transformeras till skyltdocka och cykla skiten av mig i ett spegelblankt fönster – jag bor sju minuter från SATS. Så… vad är det som gäller nuförtiden? Cykelbyxor och benvärmare? Träningsoveraller och svettband? Åh om så vore.
0 svar
>Ett annat idealiskt gym är det där gamla lilla gymmet på sjukhuset dit anställda och vissa specilla får gå. typ de som behöver gå ner i vikt. Där trivs jag fint 😀
>Jag blev alltid vald bland de absolut sista på skolgymnastiken men tycker ändå om fönstergymmen. Fönstren funkar ju trots allt från insidan också. Det är inte helt fel att springa där och titta på folk som går förbi…
>Appropå veckans poll spelar det knappt någon roll vad jag gör bara jag får göra det med rätt människor – de jag älskar.De är det viktigaste i mitt liv och det jag behöver mest för att må bra.Utan dem har varken pengar eller kreativitet något värde. En truism förvisso, men sant ändå./Russin
>Därför gillar jag Friskis! Jag har visserligen aldrig gått på gymmet, utan hållt mig till passen med ledare. Mycket opretentiöst 🙂
>Åh, jag vill också hitta ett sånt där gym som intill din syrra – som inte kräver en timmes transport i vardera riktningen. Och helst med en träningskompis som bara är aningen mindre omotiverad än jag, så att h*n kan dra dit mig men sen inte vara dubbelt så bra på allt och just diskutera recept eller bara fnissa lite allmänt över hur otrendiga och otränade vi är (fast sen ska vi så klart bli jättetränade!). Vore också tacksamt om inte varenda jäkla gym tar ut 600 spänn i månaden (plus medlemsavgift!) och med obligatorisk bindningstid på minst 12 månader. Som de vet att bara 10% nyttjar eftersom alla andra har ambitioner i ungefär en månad och sen ligger gymkortet där och dammar.
>Men vet du vad, det är faktiskt inte så farligt. Det finns tjockisar, stammisar i joggingbyxor och förortsmuskelbyggare på SATS oxå. Jag lovar.
>fröken S: Det låter betryggande. Jag får pallra mig dit och se om det känns tillräckligt opretentiöst för att man ska våga andas fritt.touchme: Jag hittade faktiskt en Friskis, bara lite längre bort än SATS! Jag ska undersöka båda ställena och återkomma med en rapport.
>Tips: kolla upp typ feelgood och andra företagshälsogym, jag gick på ett sånt när jag bodde i göteborg och det var helt FANTASTISKT! Jag som var sjukt otränad var mest fit på hela stället och det var bara massa mystjocka tanter som gjorde sit ups och sjukskrivna busschaufförrer som satt och klämde på skumbollar. Amazing!http://www.hitta.se/SearchPink.aspx?vad=feelgood&var=stockholm
>Friskis & Svettis funkar alltid, där är alla verkligen sig själva och det existerar ingen putsad yta.
>När jag går från tunnelbanan går jag förbi simhallen med tillhörande gym, och där ser man alltid folk som springer på löpbanden vid fönstret, en bit upp också, så man syns jättemycket. Jag har alltid tänkt att ”Varför tar man de maskiner som är precis vid fönstret? Jäkla exhibitionister”. Nu har jag själv börjat träna där och insett att det finns bara maskinerna vid fönstret, så det är bara att komma över sin blygsel. Resten av gymmet befolkas av spänniga killar i min ålder som flåsar och svettas och tar i allt de har. Man känner sig lite udda som tjej.Jag tror för övrigt att det är lite ”streetkläder” som gäller just nu, om du förstår vad jag menar med det.
>och även om det INTE finns cykelbyxor och joggingdressar på sats, så är det ju en ännu större anledning för dig att vara den första! avdramatisera för alla andra räddhågade små saker som inte vågar sätta sin rumpa på maskinerna där av rädsla för att inte passa in. var ledstjärnan i svettdjungeln! 😉
>Och jag läste fel, tyckte att f skrev att hon blev sist vald på sjukgymnastiken! Själv har jag kort på SATS men känner mig inte allst hemma där, hur mycket jag än går dit. Yogar på ett annat ställe och det däremot är fantastiskt. Men vad man ska ha på sig har jag ingen aning om, känner mig fel i allt.Min syster är Friskis och Svettis ledare och påstår att det är det roligaste man kan göra med kläderna på. Så jag kommer nog att masa mig dit.
>”Troligen är det människor som aldrig blev förödmjukade på gymnastiken i högstadiet, som aldrig hörde ”men åh, passa inte till Sara, då förlorar vi ju bara” och som aldrig tyckte att det var ett mentalt kraftprov bara att kasta en boll.”Eller så är det just precis det.