>Åh jag var på vippen att välja Friskis & Svettis (om inte annat så för att diminuitiv används alldeles för lite i svenskan) men insåg i sista sekunden att de för bövelen inte har öppet när jag har tid. Det var SATS som gällde, alternativt 34 minuters bussresa till Sollentuna Sim & Sporthall. Förra tisdagen var jag på studiebesök i just Sollentuna Sim & Sporthall, men skrämdes redan på bussen av spacklade tonårsansikten och ohängda ynglingar (jag är inte säker på att jag hade känt mig lugnare om de hade varit hängda). När jag kom fram kutade ungar omkring runt fötterna på mig. Eller om det kanske var jag som gled förbi fötterna på dem med tanke på min och deras längd, poängen var att det var fullt av såna där ungdomar som jag inte ens förstod när jag själv var ungdom. De stod i dikena och diskuterade vem av dem som var den mest etablerade rökaren av dem, flickorna kastade med sina hår och pojkarna slängde svordomar omkring sig, eventuellt för att attrahera honorna eller jämföra sina manligheter utan att ta till måttband. Åka buss i 34 minuter för att ta mig igenom sådana horder är inget jag vill betala för en tisdag, tänkte jag ganska omgående och blev därmed utlämnad åt SATS och Friskis. Som alltså uppenbarligen inte har öppet när jag kan gå dit, så i realiteten blev jag bara utlämnad åt SATS.
Jag lugnades av en diskussionstråd där majoriteten tycktes vara överens om att SATS var för bögar och brudar. Slå ihop dem så har ni mig, tänkte jag och tog bussen till närmsta SATS. Det tog sex minuter. Jag såg varken bögar eller brudar, det var i själva verket ganska tomt, och det fanns inga glasväggar mot några affärsgator eftersom det låg flera trappor upp och i utkanten av den där ansamlingen betonghus i Infra City som mest ser ut att bara innehålla mer betong. Jag pratade med en trevlig receptionist/personlig tränare, skaffade mig ett medlemskap och ska tillbaka på tisdag för en sån där introduktion som man alltid får gratis på gym. Nu ska jag börja jobba på min video från muskellös till muskulös, ni vet som den här:
Jag har redan börjat med att träna in slutposen.
0 svar
>Hahaha. Du är så klockren! Jag kan riktigt se dig öva på den där slutposen framför spegeln. Hur lång tid ger du dig själv innan videon är klar? Kom ihåg att man måste ha realistiska mål!
>Nån mer än jag som tycker han var sötare på ”före”-bilden?
>Ska du ”bara” träna styrke??Det finns MASSOR av annan rolig träning!!! Vad har de mer på ditt gym?
>ja precis, träna basket!! duktigt av den där killen att ha hunnit tappa circa 40 kilo och en hel kalaskula redan dag två
>elias: Tja… med tanke på att jag bara hinner gå dit två gånger i veckan, så tre-fyra veckor.anonym 1: Jag har varit på dansklasser, som jag visserligen gillar, men de är inte i närheten av mitt hem och inte på tider som jag kan. På mitt gym finns lite olika klasser, kondition, yoga, pilates och så finns det squashhallar som man kan låna. Men lagsporter som fotboll, basket, bandy etc, hatar jag… av psykologiska och personlighetsmässiga skäl. Om jag däremot hade ett bordtennisbord hemma (och en hugad partner) skulle jag kunna kuta runt hela dagarna. Eller om jag hade en skidbacke!anonym 2: Haha precis vad jag tänkte när jag såg honom… Det hände liksom inte så mycket efterhand, snubben kom väl kanske inte på att han skulle börja dokumentera sig förrän han hade kommit en bit.
>Är ”-is” diminutiv? Ett fritids är ett väldigt litet fritidshem? Nu måste jag slå upp diminutiv.
>Nu har jag gjort det. "Diminutiv, förminskningsform, ordbildning för att beskriva litenhet, oftast med hjälp av ett suffix som är egenartat för språket"Så Friskis & Svettis är väl inte diminutiv utan en form av slang eller ordförkortning? "-is" lär ha funnits sedan medeltiden, förresten.Hälsningar, språknörden.
>Och nu har jag en tredje kommentar, en fråga apropå den festliga slutposen: Vad skulle det stå i en pratbubbla till?”Så HÄR tjock är min mamma!””Så HÄR mycket choklad ska jag äta så fort bilden är tagen!”
>jopp: Nej, -is är egentligen inget renodlat diminutiv. Däremot får det ibland diminutivets ”gullefierande” funktion och är det närmaste vi kommer ett diminutivsuffix i svenskan. Mitt spansktalande ex blev frustrerad över att hon på svenska inte kunde uttrycka diminutiv som hon var van (Sara-Sarita, Mama – mamacita), då kom vi fram till att -is är det närmaste vi kommer, vilket fick till resultat att vi numera kallar alla godisfiskar ”fiskis” och att Ida numera har smeknamnet ”Idis”… (Fritids är ju kanske inte det bästa exemplet eftersom det är en förkortning och inte slutar på -is…) Men det är helt sant att det inte är något äkta diminutivsuffix. Det får vi för alltid bara sukta efter.
>Men är inte -an och -en äkta diminutiv? Lillan, Lillen. Även kossan hör dit. Det är ett gullifierande diminutiv, faktiskt, språkligt.Nej ”fritids” har inget -is, beroende på att det blir för jobbigt att uttala (fritidis). Men det är samma konstruktion, och nu förenklar folk det gärna till ”fritis”, vilket får håret att krulla sig på mig.
>jopp: Där sa du nåt… När jag läste grammatik fick jag lära mig att svenskan inte har något äkta diminutiv, men ur gullefieringssynpunkt verkar vi ju ha en del… -An och -en funkar ju mest på namn, men kan kanske inte utvidgas till att gälla hela språket (det sammanfaller lite olägligt mycket med bestämdhetssuffix och sånt), -is kan man praktiskt/fonetiskt använda på massor av ord men det är inte använt så förutom av mitt spansktalande ex… Jag är förresten inte helt med på tåget att fritids nödvändigtvis måste räknas till ”issarna”, det finns ju perspektivet att det följer konstruktionen ”skippa efterledet” (typ som när ”länsmansgården” blir ”länsmans”, ”riksförbundet” blir ”riks”) och bara råkar sammanfalla fonetiskt med ett vanligt suffix.
>Jag tror det går att forska mer kring Lillan- och kossan-ord. Vad beträffar fritids vill jag nog hala upp dig på tåget, eftersom ordet dök upp i anslutning till dagis. Sedan har jag nu läst mig till att gässling är diminutiv till gås, och det finns mer i den vägen. Älskling bör väl också vara diminutiv till (min) älskade.Två diminutivsuffix upphittade alltså, -an/-en och -ling! Vilka skruttiga lärare har du egentligen haft? 🙂
>Jodå, snälla förklara det där med att -an i kossan är ett diminutiv. För mig är det bestämd form singular – en kossa, kossan och i plural kossor, kossorna.Möjligtvis kunde jag tänka mig att ”kossa” är en ”gullifiering”, men är det då inte -ssa som gör kon ”gullig”?
>jodå (och alla andra suffixintresserade): Åtminstone någon annan språknörd tycks ha definierat -is som ett diminutivsuffix, om man tar en sväng åt wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Diminutiveeller wiktionary:http://en.wiktionary.org/wiki/-is…Eller varför inte en vetenskaplig artikel från Lunds universitet där man bland mycket annat intressant kan läsa ”En av de betydelser somknyts till grupper av -is-avledningarna är just den diminutiva.” http://person.sol.lu.se/GunlogJosefsson/is.okt02.pdfI rest my case.. 😉 (och sitter kvar på jobbet och läser om suffixisar tills ögonen rinner)
>Ja, ”gullis” är ju definitivt en gullifiering. Fritids maybe not so much. Men du glömde ”ling”-orden!Betr kossa har jag faktiskt läst detta någonstans, att grundordet är ko och att kossa är gullifierande diminutiv (tyvärr har den vetenskapliga benämningen på ”gullifierande” helt undflytt mig för tillfället). Men inte 17 kommer jag ihåg VAR jag läste det! Och inte minns jag heller något parallellfall. (Rekord i antal ”l”?)
>Jodå: det var just det där med -an jag undrade över (eller vände mig emot), för det är knappast ändelsen för bestämd form som gör kossan gullig, utan snarare -ss som i ”fossing” (av fot). (Finns det fler exempel, månne?)
>Fossing! Vilket bra exempel! Både ss och ing. Svenska språket flödar tydligen över av kärleksfull lek med ord. Fler exempel? Tja, tuting? Luring. Pluringar. Handsing, förstås.
>Ling-ord: Pyssling. (Fråga mig inte var i så fall ”pyss” kommer ifrån!)
>Kyck-ling. Som förstås är kyckans barn.
>Polis: Byling. Men det ordet är väl knappast ett uttryck för ömhet.Nej – sorry, Sara, för att ditt kommentatorsfält blivit en arena för ordfunderingar! – nu ska jag sluta.
>du får inte glömma de obligatoriska ”före” och ”efter”- bilderna :)!
>Det är kutym att visa ”före-bilderna” redan nu. Källa: div. träningsforum. (Fråga Magda om du tvivlar.)