>Till råga på allt könsmixande som pågår i den här bloggen, har jag nu fått reda på att jag har en manlig hjärna. Istället för att läsa Goffman och skriva om identitetsframställning i min uppsats, har jag nämligen gjort ett test som jag hittade hos Trollhare och blivit könsbestämd. I slutet får man veta det genomsnittliga resultatet hos kvinnor respektive män, men eftersom de aldrig frågar om könet i det där testet undrar man ju en aning varifrån de får den informationen. Eventuellt har jag blivit registrerad som man eftersom jag fyllde i att jag gillade kvinnor.
I slutet får man se var man hamnade, på en barometer som går från female till male – ni vet där vanliga barometrar går från sånt där som noll till femtio (alla kan göra sin egen analys av den saken, det klarar eventuellt till och med en kvinnlig hjärna). Först blev jag lite nöjd över att hamna så långt ”upp” på skalan, sen var jag tvungen att rannsaka mig själv och undra varför man ska vara så nöjd över att få fler manliga än kvinnliga poäng. Svaret jag fick av mig själv var: 1) man blir alltid glad över att hamna långt till höger i en barometer efter ett test och 2) ”manligt” låter ungefär som ”bättre” i den allmänna associationsrymden. När jag hade kommit så långt, blev jag ganska upprörd, vilket borde tyda på en kvinnlig hjärna ändå.
Enligt BBC är min manliga hjärna framför allt manlig för att jag kan rotera tredimensionella figurer och identifiera vinklar (jag är hemskt stolt över mina resultat i de grenarna, vilka rent praktiskt eller socialt egentligen inte ger mig några som helst fördelar), men lite kvinnlig eftersom jag kan identifiera känslor genom att titta på bilder av ögon, och eftersom jag bara skulle begära 25 dollar av min kompanjon om vi skulle dela på 50. De testade om man gillar feminina eller maskulina ansikten också, men redan när jag valde att titta på kvinnoansikten misstänker jag att jag blev man eftersom ”studies have shown that men tend to prefer feminine faces. But women tend to vary in what they find attractive. Some women prefer masculine men while some women prefer feminine men”. Inget utrymme för lesbianer alltså, vilket får mig att fundera…
…eftersom de tycks könsbestämma en efter ens sexuella preferenser i det där testet, borde ”män” kallas ”tjejgillare” och rent teoretiskt skulle alla ”kvinnor” kunna vara bögar och ”män” flator. Eftersom jag verkligen borde skriva på min magisteruppsats vid det här laget, passade jag på att skicka ett mejl till BBC och fråga hur de bestämde sig för vilka som var män och vilka som var kvinnor. Vi får se om de har tid att svara en konfunderad svensk lesbian.
0 svar
>Jag hade tydligen varken en manlig eller kvinnlig hjärna utan hamnade mitt på, långa ringfingrar, dålig ögonbedömning och nästan fulla resultat på såväl vinkel- som 3D-bedömning till trots. Men så är vissa av retorikens memoriatekniker väldigt användbara för att placera sådana där omkringflyttande saker också, och om böcker och ord är något av det bästa man vet så är associationer och synonymer inte direkt svårt.//JJ
>Jag hamnade också mitt i, vad det nu tyder på. Samma längd på lång- och ringfinger, nästan fulla resultat på såväl vinkel- som 3d bedömning samtidigt som jag var empatisk och bra på att hitta skillnader. Jag gillade även tjejer med ett kvinnligt utseende. Det känns lite trist att hamna mitt i konstigt nog. Det borde ju inte spela någon roll. Jag hoppas att du får svar från BBC./Maria
>Men det har vi redan konstaterat att det egentligen grundas i dn vänsterhändhet och ditt höga antal av fastrar och mostrar. ;)”Did you know that women tend to outperform men on this task? Some scientists think that women’s oestrogen levels make them much better at noticing details of their environment and spotting changes.This might explain why women always seem to know where the car keys are!”Allvarligt talat?Jag har förövrigt en ”female-male-brain”. Frågan är FtM eller både kvinnlig och manlig? (Dagens dåliga ordvits, jag bjuder på den) 😉
>Ursäkta att jag stavar som en kratta, det ligger en halv hund på mitt tangentbord.
>Jag tänkte faktiskt inte ens på att man inte fyllde i sitt kön någonstans. Men kan det vara så att de menar att de testat det tidigare på en grupp personer vars kön de är säkra på? För det känns väldigt 1900-tal av dem att utgå ifrån vad man attraheras av. I så fall är jag kvinna, fast min hjärna är mer androgyn…
>trollhare: Ja det kan nog tänkas, jag kanske drog förhastade slutsatser av hur de uttryckte jämförelsematerialet: ”Average score for women who’ve taken this survey”. Samtidigt som andra citat på sidan (som det jag citerade i inlägget) tycks likställa kvinnor med heterosexuella kvinnor, just á la 1900-tal…Elias: Heh, det kan nog tänkas att hela analysen av min uppenbarligen manliga hjärna, grundas på min totala oförmåga att minnas detaljer. Jag märker ju inte ens när de bygger nya hus i mitt bostadsområde, när någon nämner det blir mitt svar ”ja jag tyckte väl att det har blivit krångligare att ta sig till tåget”. Men att det alltså var brist på östrogen… (och eventuellt mina många mostrar)I alla fall visade det sig att jag gillade feminina kvinnoansikten, vad nu det säger om någonting som helst…
>Jag hamnade på den manliga sidan av barometern.Lite förvånad över det.
>Jag gjorde undersökningen två gånger och fick svart på vitt att jag föredrar maskulina kvinnoansikten och feminina mansansikten. Jag är inte förvånad över det, men det som var intressant var att det var mycket lättare att välja bland mansansiktena. Maskulina män var mycket lättare att avfärda än feminina kvinnor. Kanske detta kan hänga ihop med en anad procentuell viktning åt flathållet, även om jag på sätt och viss känner mig bi?Åh, tänk om de bara visste vilka vinklar de missar när de formulerar sådana här test, snacka om heteronormativa utgångspunkter. Det är så roligt, om tjugo år eller så, när queerteorin blivit gammal skåpmat kommer kanske hela den akademiska världen skratta åt dessa forskares omedvetna utgångspunkter…
>Jag hamnade på 0 och blev mycket besviken. Jag hoppades på att ligga åtminstone lite åt det manliga hållet. Kanske beror det på att jag oftast känner mig utanför bland kvinnor, och önskar att i alla fall passa in någonstans. Till saken hör – kanske – att mitt umgänge med lesbiska är ungefär noll (alltså vet jag inte om jag skulle uppleva mig som utanför i ett hellesbiskt sällskap) och att min kontakt med bisexuella kvinnor (så vitt jag vet) fungerar ypperligt. Absolutheterokvinnor däremot är jag lite skeptisk mot. Jag vet inte riktigt om jag skulle accepteras, eller om jag skulle vilja vara en del av gemenskapen. Kvinnor/tjejer/brudar/whatever som reggar sig som Snuttan (och liknande) på forum får det nästan omöjligt att nå fram till mig. Jag är vänlig vid kontakt, men jag håller distans. Bulldozer, däremot välkomnar jag med öppna armar.
>Jag har en mer manlig hjärna, fast jag trodde att jag skulle bli hälften/hälften. Full pott på 3d-prylen, men inte stå stort ordförråd (jag kom på en sak som brukar var grå). De menade att jag nog var den tysta typen (HA HA).Men jag trodde jag skulle vara bättre på att komma ihåg detaljer, det är jag annars i verkliga livet.Förresten tyckte jag inte nån av killarna jag fick välja var snygg, men man måste väl svara.