>Jag har nu varit singel lite längre än ni tror. Och brudar är så sjukt aptitliga, men inte samma brudar som brukade vara det. Det är underligt hur saker som en gång var präktiga, blir sexiga och hur det som brukade vara oemotståndligt bara räcker till en suck. Det är underligt hur man kan följa sina instinkter precis som vanligt och ändå vara på väg åt ett annat håll.
Jag har fått rynkor under ögonen som inte går bort. Och jag är nöjd på något sätt, för de säger att här, här har vi ögon som har skrattat och gråtit tills det har blivit en del av dem. Och aldrig kommer jag kanske att bli någon som är helt nöjd med att låta håret växa rakt och brunt, eller låta vita väggar vara vita. Brunt och vitt är färger man kan låta trötta fåglar skita, för att rimma på saken.
Det är några veckor efter avslut, som bilderna brukar börja klarna över vad man Vill Egentligen. Några veckor före avslut, är man antingen lyckligt ovetande om att slutet är på väg, eller grubblande över hur det hela ska gå. Nu kommer viljorna. Jag vill åka till Tanzania och Bagamoyo och komma ihåg min swahili igen och köpa nya kangas. Jag vill köpa lesbiska kläder och sitta lesbiskt på tunnelbanan med benen isär och vara jättejättelesbisk utan nagellack, lesbisk som man var lesbisk när jag kom ut och man bara var lesbisk om man samtidigt hade rakat huvud och nedgångna gympadojor. Jag vill åka till San Francisco för att se hur det är. Jag vill ha ett vardagsrum med möbler som hör ihop med sig själva.
I mitt vardagsrum har jag nämligen ett skrivbord som inte ens hör ihop med sig själv. Det består av två hurtsar som råkar vara lika höga, men där slutar likheterna. Ovanpå dem ligger ett bräde som råkar vara lika brett som djupen på de båda hurtsarna. Nyckelordet är ”råkar”, och jag är inte säker på att det är den bästa grunden för det liv man vill ha. Jag vet inte om det är meningen att man ska gå på loppisar och tänka ”det duger”, jag tror på spretigheten men jag börjar luta åt att all ens spretighet åtminstone ska ha något att göra med ens egen smak och vilja. Oj hoppsan, där slank vi visst in på livet. Underligt hur man alltid gör det, hur man än försöker fokusera på krukväxter, grammatik eller möblemang.
(Om jag var mer inne på bloggutmaningar, skulle jag göra det här till en. Den som känner sig manad får förstås skriva svaret på sin blogg och skriva sina egna frågor, som en äkta bloggutmaning, men det går lika bra bland kommentarerna.) Vuxenpyssel; fyll i meningarna:
Livet är som en fågel, _______________________.
Livet är som skräp, _______________________.
Livet är som en lastbil, _______________________.
Livet är som en läpp, _______________________.
