>Det är så att jag ibland liksom slås av hur lesbisk jag är. Det är förstås fruktansvärt oqueert att sitta och kategorisera sig själv sådär mitt på ljusan dag, men å andra sidan hemskt befriande. Det befriar mig både från motsägelsefulla queera påbud (motsägelsefulla för att ”queer” egentligen är det friaste som finns) och mot heterosexuella dito, och det får mig att känna att jag kan lägga mig ned och slappna av ut i fingertopparna. För när jag kom ut ur min garderob var det ut jag kom.
Känslan av att vara så sjukt lesbisk blir extra tydlig när man har befunnit sig i extra straighta sammanhang, som när man till exempel har kommit hem från länder där homosexualitet ”inte finns” eller när man har varit ihop med en i grunden heterosexuell transkille ett tag och så smått börjar återgå till flatosfären.
Definitionen av lesbisk är alltså något i stil med ”en brud som gillar brudar”, den saken behöver vi inte diskutera den här gången. Men min lesbiska identifikation går dessutom ut på ett gäng kulturbundna koder och ett annat gäng högst personliga känslor kring min egen position bland könen. Det mesta ligger förstås och hänger däremellan, för jag bedrar mig själv om jag inte förstår att till och med smutsen under det här pendeltågssätet är kulturbunden. Eller för all del att inte allt är subjektivt. I min egen lesbiska identifikation ingår för min del saker som:
– Att inte prata om tjejer i kontrast till något annat (till exempel killar)
– Att tycka att det är normalt att vara kompis med ex
– Att prata om sex som en själarnas kontakt och om kroppsdelar som ”linjer”
– Att inte se penetration som den primära sexakten och det som avgör huruvida man har sex eller inte
– Att inte tycka att det är konstigt att androgyna brudar får många tjejer
– Att inte få några speciella associationer till rättikor, tåg, torn, ledstänger eller vaniljsås
Jag vill understryka 1) att jag inser att ett gäng snubbar (och heterotjejer) med utgångspunkt i denna lista kommer att framhålla sin lesbianism i kommentatorsfältet och 2) att det inte är något fel på att gilla feminina tjejer eller att associera grönsaker till genitalier. Det är helt normalt och i vissa sammanhang rentav lesbiskt. Men ska vi ringa in några saker som gör att jag fylls av lesbisk insikt, så är det just sånt där som funkar. Häromdagen satt jag och pimplade vin med en förtjusande brutta, vi pratade om ett problem och hon sa ”it’s just so big and hard”. Hon menade ingenting, förutom att problemet var stort och svårt, och hon hörde inte ens hur hennes ord skulle kunna tolkas i en mer fallocentrisk kontext. När jag sedan pratade med Tofflan om heta brudar sa hon ”men tyvärr finns det inte så många heta, de flesta är ganska tråkiga” (det lesbiska i det sammanhanget var för mig att het ställdes mot tråkig i stället för mot ful, vilket eventuellt kan handla om mognad mer än sexuell läggning). En annan pingla förklarade att hon vill kunna vara superfemme och superbutch, hålla upp dörrar, få komplimanger för sina ögonfransar, beundra sin tjej när hon monterar upp hyllor, för att sedan bära de tunga väskorna åt henne. Och jag vet inte hur många som förstår varför det var viktigt för mig att höra, men jag dök rakt upp i luften, och jag flög.
0 svar
>intressant inlägg. förstår dock inte riktigt resonemanget om att associera grönsaker till genitalier kan ha något med sexualitet att göra. som du säger gör både flator 8och bögar) och heterofolk det. du kanske menade att du mest tycker att det är skönt att du inte associerar gurkor till snoppar, och att de flator du hänger med inte häller gör det. fair enough. själv är jag rätt glad över att de flator, bögar och heteros jag hänger med har associerar det mesta till genitalier rätt friskt. men det är ju bara jag. det där du beskriver i slutet, vad den där pinglan sa, det är ju precis så man vill ha det. för mig, som ligger med både killar och tjejer, är det även superviktigt att den jag ligger med har den möjligheten också. att vara som man vill, kanske inte oavsett sexualitet ochh kön, utan just därför.
>Den där sista pinglan sa exakt det jag har gått omkring och sagt i en massa år nu…men jag får bara är-du-alien-eller blickar av folk runtomkring mig när jag säger sånt :/
>Hmmm….. Finns det andra Tofflor än moi???? *spanar med kisande blick*
>"tofflan": Jodå, Tofflan har varit ett stående inslag på min blogg sedan tidernas begynnelse. Sök på "tofflan" där längst uppe i vänstra hörnet så hittar du hennes bravader. (likaså i brudens blogg om brudar)
>Fast det där sista förstår jag inte varför det skulle vara så konstigt eller märkvärdigt. Det är bara nån som vill vara/få vara mångfasetterad. Är det så ovanligt menar du och kommentators-sandra? Undrar uppriktigt.. Själv får jag associationer till allt möjligt av allt möjligt, inte specifikt fallos-liknande saker. Och umgås med ex är också normalt tycker jag, om man inte upptäckte att de var schizofrena massmördare eller nåt sånt under tiden man var tillsammans.
>\^-^/ till bruden som sade det sista där. Jag har alltid varit förtjust i allt från svart till vitt, och att det blir grått i mitten är en awesome bonus.Men folk blir så förvirrade när man är och vill vara båda. "Men… jag trodde inte du var sån!" Beundra mina höga klackar när jag svassar fram i korsett, och buga sedan i respekt när jag kliver ut ur dojon med värkande muskler."Jo, jag är sån. Också."Det är en sådan frisk fläkt att läsa din blogg, vare sig det är upplevelser, visdomar eller anekdoter som skrivs.Det kan förstås hända att man får alla tre i ett.
>Tack för era reaktioner på vad jag personligen förknippar med min lesbiska identitet… men det vore ännu mer intressant att höra vad ni själva förknippar med er egen identitet (eller brist på identitet, om ni hellre vill)?
>Oj, det där kunde man prata länge om… Fast hellre över en cheesecake vid ett fult köpcentrum nära mig än i kommentarsfält, känner jag just för ögonblicket (har fläkt mig så det räcker på annat forum).
>Åhå… jag blev lite rädd att jag var schitzig eller klonad eller nåt! 😉
>Efter 10 år med en djupt grundad jättelesbisk identitet har jag börjat fatta att det inte är så enkelt. Att gå och bli lite hetero på hobbybasis när man är gift flata med regnbågsbarn är en minst sagt konstig upplevelse. Utveckling never ends, liksom.
>gud, spot on! bästa inlägget hittills. även om jag inte alls förstod grönsaks-associationerna.