>Sedan i vintras har jag så smått undersökt möjligheterna för den lesbian som vill försöka få barn. Jag har bland annat upptäckt att det finns ett stort gäng fyrtiofemåriga bögar som plötsligt har kommit på att de vill lämna mer efter sig än märkeskläder från 90-talet och en etta i innerstan, och som nu sonderar terrängen i jakt på en hugad presumtiv mor. Det varierar vad de är ute efter; några vill ha delad vårdnad medan andra tycker att det räcker med umgängesrätt, och en tredje kategori kan tänka sig vilka arrangemang som helst så länge barnet vet vem som är pappan. Det är uppenbarligen svårt att hitta kvinnor som är beredda att dela föräldraskap, av naturliga orsaker. Det finns ju en uppsjö möjligheter för oss att få tag i de små kornen som behövs, medan det för snubbar är en mycket omständlig process att hyra in sig på en livmoder eller komma fram i adoptionskön.
Även om de fyrtiofemåriga bögarna är i majoritet, finns det män av alla möjliga läggningar och åldrar som av olika anledningar vill hjälpa till med barnalstrandet. Själv fick jag kanske 40 svar på min annons, från män som ville allt från att sprida sin säd till att bygga barnets spjälsäng och sova på madrassen bredvid den. Baserat på dessa svar, och på de annonser som ligger ute på qruiser och rfsl, skulle jag härmed vilja rikta mig till dessa potentiella fäder med ett par tips och varnande exempel:
1. Skriv i din annons varför du vill ha barn/donera spermier. ”Här finns en spermadonator” eller ”jag vill bli pappa” säger mindre än du tror.
2. Du kommer antagligen inte att få så många barnlängtande kvinnor att nappa om du lägger ut en annons med texten: ”Jag vill ha barn!!!!!” bredvid en presentationsbild föreställande din nakna rumpa.
3. Inte heller med texten: ”runkar 4-5 gånger om dagen,,bättre ge sperman till någon än att slösa bortde till ingen nytta” eller ”Erfaren spermadonator genom samlag finnes. Är 50+, singel. Vill vara anonymhela tiden”.
4. Var försiktig med att jämställa spermadonation med surrogatmödraskap. Kvinnan som ska gå omkring med ditt barn i magen i nio månader tycker eventuellt att det känns som en något större påfrestning än att onanera en gång, och kan vara känslig inför dylik retorik.
5. När (om) tjejen har uttryckt att hon vill göra detta medelst insemination, börja inte flirta med henne eller prata om att ”det finns ju ett skönare sätt att göra det”. Inte ens på skämt.
Jag hoppas att detta ska vara till lite nytta i processen. De flesta pappamaterial tycks vara helt sansade män som har förstått det grundläggande, men andelen män som tror att spermadonation är ett genialt tillvägagångssätt att få gratis sex är ändå oroväckande hög. Detta gäller naturligtvis inte bögarna, som för övrigt ofta kommer i par och har sjukt stabil ekonomi, men som också är överrepresenterade när det gäller rumpbilder och käcka namnval som ”huddingegrov” eller ”slav_söker”.
Generellt är det ett rikt spektrum av människor som möter den som besöker dessa internetsidor för barnalstring. De flesta vill framhäva sina fantastiska utseenden, sina blonda hårsvall, sin höga gymfrekvens och sina högskolepoäng, men du hittar också mannen som presenterar sig med orden: ”tjaa! sladda in här, heter rogge…suttit inne ett tag men gör sista tidenpå behandlingshem nu nära stockholm. är ny testad..tror donator betyderokänd på grekiska typ..är du jej som vill bli mamma så skicka på ett mail”. Dessutom finner man allt från det heteronormativa ”obs inga lebbar” till det enormt queera ”Är en 37 årig tjej som önskar bli pappa till mitt kommande barn”. För brudar som är intresserade av min digra lista intressenter, är det bara att kontakta mig för förmedling. (Alltså, jag menar det. Jag har en lista som redan är städad och klar, med ”Rogge” redan exkluderad pga etymologisk inkompetens.)
Min översikt över den fria spermiemarknaden har härmed bara inletts. Jag har bloggmaterial så det räcker till decennieskiftet (ja visst låter det futtigt efter att just ha erfarit ett millennium-dito).
ps. För diverse efterforskningar undrar jag om jag till äventyrs har några bloggläsare i Östersundstrakten? Lugnvik är av särskilt intresse.
0 svar
>*ASG* åt den superqueera! Kollade du möjligheterna via sjukhusen/landstingen? Där är det åldersgränser som gäller – för biologiska mamman men inte inte för "medmamman" (med risk för att låta motvalls, ska inte en "medmamma" också orka hyfsat eller är det OK att hon är 100 bast? Nåja…). En del landsting erbjuder flera försök gratis, andra färre. Lite olika regler, vilket är rätt knäppt, tycker jag. Borde vara konsekvent. Hamnar lesbiska par i samma kö som heteropar som är barnlösa? Tror att de gör det, alltid något positivt.
>tofflan: Oavsett vilken kö lesbiska par hamnar i, så är jag inget lesbiskt par. Inte ens hälften av ett! Och även om Danmark är ett alternativ, så ville jag först kolla den "udda" vägen – för den kändes intressant.
>Du har åtminstone en läsare i Sollefteå! Rock on!
>Jag är en utflyttad Östersundsbo (född o uppväxt där tills jag var 23). Har inte så mycket kontakt med Lugnvik dock, mest Frösön och centrala stan. Skulle dock tro att vi har gemensamma bekanta, brukar vara så med oss Östersundare…hehe…stället är ju inte så stort när man börjar gräva i folks relationer hit o dit.
>He he, nä det är du ju inte. Och jag gissar att singellesbiska hamnar längst ner eller inte alls i kö… Trist!
>jag är också utflyttad östersundsbo, men bara fyra av mina östersundsår bodde jag i lugnvik, och det var fyra av de tidigare levnadsåren.nu var jag i alla fall där för ett par veckor sen och hälsade på min kusin, vars mamma bor kvar i min gamla radhuslänga. 🙂 det är det närmsta jag kommer. /en annan anna
>Är också utflyttad östersundare, men har aldrig bott i Lugnvik utan bara i Odensala och Valla. Flyttade för nio år sedan, och var där sista gången för 1½ år sedan. Numera slipper jag eftersom mina föräldrar i stort sett flyttat därifrån. Jag har en väldigt negativ bild av stan som säkert är extremt överdriven, men jag och en kompis (som aldrig varit där) satt en gång och pratade om hur hemskt Östersund är, och kom på att man borde åka dit och ha en hångelmanifestation. Det var iofs innan de började med Yran Pride.
>här kan du följa en annan persons skaffa-barn-mödor..http://saraelgeholm.blogspot.com/
>Intressant att läsa om liknande upplevelser. Jag har dock enbart fått 3 svar på min privatdonatorjakt, men trots det tillräckligt med material för att kunna teckna fler sidor än jag gjort.
>tofflan: (jag vet inte hur många som har frågat mig om det verkligen är du som är Tofflan jag alltid skrivit om i min blogg – vilket det alltså inte är) Ja, singellesbiska hamnar på samma plats som singelheteron, alltså utanför kön. Förutom i Danmark alltså, där det är pengarna som styr ;)Alla jämtar och andra norrlänningar: Det känns tryggt att höra! Jag letar lite östersundsslang nämligen, dels nutida och dels från 1984. Så småningom kommer ett inlägg där jag blir mer specifik, men just nu är det mer allmänna vardagsuttryck jag är ute efter. Dessutom behöver jag någonstans att sova i Östersund någon gång i vinter…
>Hoppas att du hittade någon lämplig donator åt dig själv också. Vi beöver fler som du på jorden. 🙂
>En kartläggning av den fria spermiemarknaden är uppskattat. Det är nämligen lätt hänt att man blir förvirrad av rådande regler. Som singel hamnar man utanför inseminationskön oavsett sexuell läggning, precis som du säger. Men är du heterosingelkvinna kan du däremot, som jag förstår det, utan större problem, adoptera som om du vore ett heteropar. Något motsägelsefullt kan man tycka.För egen del försvinner dock många av alternativen, dels med tanke på singelskapet, men främst pga att äggen i min familj har en otroligt charmerande, men ack så ansträngande, förmåga att dela på sig. Singelmamma till tvillingar är nog inte den mest praktiska lösningen, menar jag. Och om jag ska bli riktigt seriös så är det inte självklart att man ens kan få barn, och där bör det tilläggas att som flatpar har man inte rätt till utredningen eller provrörsbefruktning i Sverige, på samma sätt som heteropar har. Som sagt, en kartläggning i djungeln är uppskattat! 🙂 You go, Sara!
>Sorry, jag har varit Tofflan sen 90-talet. Men det är väl så att det finns fler såna – precis som flera personer kan heta Eva, Lisa eller Svea, typ. 😛 Hoppas jag inte ställer till problem för dig med min "närvaro" här?
>Eh, det där med att du letar efter Östersundsslang ledde mina tankar på villospår ett tag.Jag har två kompisar som lyckades hitta en fungerande donator på bara två försök – nu är X gravid och det är väldigt roligt.Själv märker jag att jag blir ultrabiologist när det gäller mina egna spermier, vilket stör mig. Det är inte queert för fem öre, men jag kan faktiskt inte tänka mig att donera. Desto bättre att så många tydligen är hugade! Några till och med av skäl som känns acceptabla…Jag var på väg att skriva nåt om att samhället trots allt har utvecklats med tanke på att termen spermadonator var okänd för inte så längesen. Men sen kom jag på att det fanns gott om donatorer redan på 50-talet, det är bara det att de kallades pappor.
>jag är född och uppvuxen i Lugnvik minsann. flyttade därifrån 1998, men 1984 var jag 7 år och slängde mig med östersundsslang. så jag kanske kan hjälpa dig på något sätt. om jag bara visste med vad.