>Jag sitter på tåget till Göteborg, och Sverige utanför fönstret är grågult. Det är etablerat: den vackra hösten är förbi. Den fula hösten är kommen.
”Kommen” är som ni alla vet perfekt particip. Och när jag sitter här, passerande någon slags bunkerstad mellan Stockholm C och Södertälje, tänker jag att det är lite udda att man använder perfekt particip på det där sättet. Normalt används det som en alternativ passivform; säger du ”jag blev bunden” så betyder det att någon annan har bundit dig, säger du ”jag blev bunden, retad och älskad” betyder det att någon… ja ni förstår. Men om man säger ”hösten är kommen” är det ju ingen annan som har kommit hösten, utan hösten som har kommit helt av sig själv. Det är just sådana saker som gör att jag gillar att åka tåg. På ett plan hade jag aldrit kommit på tanken att fundera kring hur kommen hösten är och hur underlig den saken är ur ett participperspektiv.
Om det är någon som undrar lite kring varför man säger ”bunden” med avslutningen ”en” men ”älskad” med avslutningen ”ad”, så ska jag förstås inte försitta ett tillfälle att prata lite om starka verb. Jag älskar att prata om starka verb i mitt klassrum, för då får jag spänna musklerna och ryta ”SPRANG SPRUNGIT” så att kursdeltagarna darrar av rörelse och antecknar: ”starka verb är sådana man kan ryta. Ryter, röt, rutit”. Det enklaste sättet att känna igen ett starkt verb är att det slutar på ”it” i supinum, alltså i formen man sätter ihop med ”har” i perfekt. ”Sluta nu Sara”, säger mina polare när jag har kommit så långt, men ni läsare är ju mycket mer tålmodiga i sånt här och säger på sin höjd ”vänta nu, vadå perfekt?”. ”Ja”, säger jag då, ”om du säger ’jag har druckit’ så slutar det på ’it’, eller hur? Men om du säger ’jag har fumlat’ så slutar det på ’at’. Alltså är ’dricka’ ett starkt verb, och ’fumla’ ett helt normalt, sketet, svagt verb.” Starka verb gillade de förr i tiden, det är därför de trots att de inte är så vanliga ur mängdsynpunkt ändå är de allra vanligaste verben. Och det är därför man inte sjunger ”det är en ros utspringd” i juletid.
Jaha, nu har jag pratat lite om verb och det är fortfarande nästan två timmar kvar tills vi är i Alingsås. Om ni inte passar er kommer jag att köra hela ordklasspektrat och sedan fortsätta med satsdelar, satshierarki och morfologi.
0 svar
>Please do!
>Jag läste precis ut din bok. Jag gillade den mycket, särskilt språket, vilket i och för sig inte var någon större överraskning. Tack för att du skriver, och för att du skriver om sådant som normen skulle kalla udda! 🙂
>tack sara för denna väl använda tågtid som du nu delar med dig av till oss trogna bloggläsare…jag har liksom ofta undrat just över utsprungen i juletid ; )
>Du gav mig just uppslag för predikan i adventstid!!! 🙂 Roligt att få läsa dina tankar! Allt gott
>Alltid lika intressant och informativt när du drar igång ordkarusellerna! Kan inte begripa varför jag framförallt tycker det är intressant när du tar upp svenska språket och dess grammatik, men hade svårt för att hålla ögonen öppna när svenskaundervisningen var ett faktum…
>Jag skulle behöva en repetition av reglerna gällande direkta och indirekta objekt, adverbial och övriga satsdelar.Tack på förhand!
>Åh, här hittar en språkpolis, en mörk lördag 23.44, ett helt fantastiskt inlägg om perfekt particip och supinum. Underbart! 🙂
>Jag älskar dig när du nördbloggar. Fantastiskt märkkigt med tanke på att jag fann svenska grammatikstudierna vara helt vansinnigt tråkiga och onödiga. Åh, ska du inte ge ut en grammatikbok nästa gång?Det är ju INTRESSANT när du förklarar!
>Jag är aldrig så lycklig här inne som när du nördar grammatik, så shoot!! Och så blev jag lite full i skratt när jag på väg hem från din fest läste i boken och upptäckte att ena karaktären var doktorand i bara i nåt språkrelaterat utan var hemmahörande på MIN institution. Ha! Tack för igår och stort grattis och allt, återigen!!
>*lämnar bloggläsarskuggorna*Tycker också om sånt här nördigt! Men jag tycker inte exemplet med bunden stämmer riktigt, för det är ju skillnad på att säga "Jag blev bunden" och "jag är bunden".
>Tack allihop, jag visste väl att det fanns ett gäng grammatiknördar där på andra sidan bloggen! mary: Jag tycker att det funkar rätt bra, för även om det är skillnad på "jag blev bunden" och "jag är bunden" så är ju "jag" i båda fallen egentligen objekt. Antingen det handlar om att någon annan binder en, eller man binder sig själv. Att "komma sig" är däremot inget man säger att hösten gör… (att-bisatser brukar däremot ofta komma sig… åh detta är intressant att nörda in sig i lite mer)J: Fler grammatikinlägg kommer pronto! Eller så fort jag hinner.
>Inte bara skulle det naturligtvis stå där ovanför. Nu några timmar senare har jag läst ut boken, i ett allt kallare badvatten, lett, fnissat, begrundat saker och gråtit en skvätt… Tyckte mycket om boken, och jag ser den som filmatiserad redan nu. Så undrade jag hur det sig inte nog med att Paula var doktorand på MIN institution, den lilla håla där jag bott var nämnd också… Inte lika extremt med synkroniciteten som när min lillas pappa hittade sitt och en massa andra släktingars namn i en roman av nån som han inte känner, men ändå…?
>Nu är jag mycket impad och vill höra fortsättning om satsdelarna! Trodde nämligen bara det var jag som höll på så här…/Tofflan d ä
>Trevligt med perfekt particip. 🙂 Men det är inte alltid folk gör rätt.. I min religionsbok (jag går i gymnasiet) står det i förordet: "Det här läromedlet är skrivit för.."Supinum istället för particip. Otroligt oduktigt. /Malin
>ändå så är det ju då så att några av de starkaste verben jag vet då måste vara sketna, svaga verb..eller? typ hånglat, älskat, legat, flatat runt? (okej, det sista kan hända är ett eget påkommet verb, men ändå…)bör vi inte göra om dem så de blir starka och livskraftiga verb? typ "hela lördagen hade hon hånglit runt med diverse snygga töser och var nu nöjd, glad och tacksam över livets nöjen"
>Mio: Du är något på spåren. "Jag gall att ligga kvar i sängen, gosen av min älskna på morgonen. Första gången vi traff hade vi hånglit och pussits konstant och inte kunnat slita blickarna från varandra. Det var fortfarande likadant, men nu kands det mer"
>haha, underbart! språkfilosofi <3