>Efter den lilla försynta undran över min belägenhet som yttrades i kommentatorfältet igår, har jag bestämt mig för att klämma ur mig några ord igen. Det är så att jag är hemma och är sjuk, och fördriver mina dagar med att konsumera gamla repriser av Oprah och Project Runway. Min energi har alltså mestadels gått åt till att smälta informationen Oprahs sexexpert ger om vad man säger till barn om sex (”sex är det som en man och en kvinna gör för att få barn”), men idag påmindes jag om att jag var en bloggare. Det var när ett litet paket damp ned i min brevlåda, innehållande två regnbågssmycken av glas. Nu sitter jag och smeker det ena ömt mot min kind och funderar över hur det kommer sig att det hamnat här vid mitt nyckelben.
Teori 1: En hemlig beundrare (eller än hellre beundrarinna) har skickat det för att bedyra sin kärlek och beundran.
Teori 2: Det är någon typ av trojansk häst, försedd med antingen avlyssningsutrustning eller någon form av vapen, utsänd av heterosexmaffian eller någon annan maffia. Jag vet inte vad de förväntar sig att höra, just nu är det mest snörvlingar och hostningar men en vacker dag kanske det går hetare till och de kan sälja sin ljudinspelning på Tradera för att få in pengar till Rörelsen.
Teori 3: Jag har äntligen uppnått blondinbellastatus och får saker skickade till mig i hopp om att jag ska nämna dem på min blogg.
Det var den senare teorin som påminde mig om att jag var en bloggare. Jag har under eftermiddagen blivit djupt förtjust i mitt regnbågsglas, och om det är bloggandet jag har att tacka för detta (som sagt, teori 1 och 2 kan inte uteslutas) vore det rent oförskämt att inte skriva någon blogg efter över en veckas torka. Om ni undrar vem ni har att tacka för detta blogginlägg (som alltså handlar om att jag åter skriver ett blogginlägg, jag utgår från att det har förgyllt er tillvaro och berikat era sinnen på alla nivåer) så är det alltså ett glassmycke från livefusion. Och i förlängningen den som skickade det till mig – heterosexmaffian, mormor, tjejen jag träffade i lördags, rättvisepartiet socialisternas medlemstidning, min chef?
ps. Det är inte första gången jag föräras smycken på det här viset. Låt oss inte glömma pärlmuffen, som fann sin väg till mitt hjärta över en cheesecake – för övrigt det bästa sättet för vad som helst att finna sin väg till mitt hjärta.
