>responsen på responsen

>Som ni märkte kom jag av mig förra gången jag skulle diskutera mottagandet av Udda i stora världen. Men skam den som ger sig; här kommer responsen på responsen och idag tänkte jag prata lite om recensioner.

Det som slagit mig mest när jag har läst recensionerna, i tidningar och på nätet, har framför allt varit två saker. Dels hur så oväntat många har uppskattat och hyllat boken – bland dem recensenter som aldrig har läst min blogg och som inte lever i mitt eget hörn av världen! Och dels hur en hel del av dem inleder med att berätta hur skeptiska de var till Udda när de började läsa. För att jag är ung, för att jag är lesbisk (jodå, det har framförts som en anledning till skepsis), för att manuset vann en tävling, för att det handlar om avvikande människor, för att det finns spermier på omslaget… Ni minns kanske radiorecensionen som inleddes med recensentens motstånd mot att läsa något som handlade om annorlunda människor och som därmed torde bestå av en orgie i politisk korrekthet = tråkig och tillrättalagd prosa. Inledningarna till de skriftliga recensionerna får representeras av följande textrad: ”Jag förväntade mig inte så mycket av 1. en debutant som 2. fått ge ut en bok genom att vinna bokvärldens svar på Idol, […] men Sara Lövestam är skicklig!” I vissa fall löper rentav förvåningen över att Udda inte var ren skit genom hela recensionen: ”på något vis ror Sara Lövestam ändå hem den här historien”.

En konsekvens av att man låter sin text läsas av alla, blir att den plötsligt tillhör alla. Mannen som betraktar Martin som ”bokens huvudperson” får därför rätt, trots att jag själv inte direkt skulle se saken på det viset. Folk har kommit fram till mig och med självklarhet hävdat att min bok är ”en fantastisk berättelse om vänskap”, ”en väldigt sexuellt orienterad historia”, ”en rörande betraktelse av moderskapet” eller ”en deckare utan det kriminella”.

De som inte tycker om Udda (jag har haft tur och bara hittat två), tycker däremot om att fräsa över hur berättelsen vältrar sig i trendigt annorlundaskap. ”Sara Lövestam verkar se sitt romanbygge som en tävling i det från normen avvikande”, är kanske mitt favoritcitat i den negative (och för övrigt den ende manlige) recensentens sågning*. Att det fascinerar mig beror ganska mycket på att jag inte hade en tanke på att Udda-storyn var särskilt normbrytande när jag skrev den. Jag skrev helt enkelt en bok som skulle kunna handla om de människor jag själv har omkring mig.

Namnet ”Udda” kom till först när jag var tvungen att krysta fram en titel, nästan två år efter att jag skrev själva boken. Då började jag fundera över vad man kan säga förenar de olika personerna och berättelserna i boken, och kom fram till att det handlar om relationer som kan ses som annorlunda, om människor som på olika sätt blir över och på sätt och vis om det udda talet tre. ”Udda” var alltså det sista ordet jag skrev i mitt manus, men blev det första som folk läste. Ibland undrar jag hur andra skulle läsa boken om jag i stället hade gått på partikelverbsspåret och exempelvis kallat den ”Tycka om” eller ”Knyta an”. Hade lika många recensioner handlat om allt som gör huvudpersonerna till avvikare?

Alla typer av omdömen var jag förstås beredd på, när jag stålsatte mig inför recensionerna. Men det som har visat sig vara min största behållning av dem, är sättet de beskriver min text. Så många gånger har jag fått frågan i intervjuer vad boken handlar om och alltid haft problem med att formulera svaret. Så läser jag ibland en recension och tänker: ”Åh ja, det är ju det här som är handlingen!”. Eller för den delen: ”Kära nån, det här är ju inte alls huvudspåret, har han över huvud taget läst texten?” Vad recensenten betecknar som bokens handling kan för den delen ofta ge en rätt bra vink om åsikten som följer, och ju fler beskrivningar jag hör desto mer nyfiken blir jag på vad andra läsare tycker är bokens själva tema.

Sammantaget måste jag säga att jag har fått en enormt kärleksfull behandling av recensenterna, även de som till en början placerade mig som underdog och nästan räknade ut Udda från början (”Sara Lövestams Udda fick jag i en s.k. godispåse och var inte sådär jättesugen på att läsa, men eftersom jag får dåligt samvete om jag får en bok och inte ger den ens en chans plockade jag upp den”). Jag slickar i mig av de vackra orden:

”hennes förlösande fräcka språk får mig nämligen att sträckläsa denna
egensinniga, roliga och bitvis sorgliga berättelse” (ÖP)

”Jag skulle vilja inleda storslaget med att kalla detta en fantastisk debut
– den bästa svenska jag läst på oerhört länge.” (Little room of tinyfeist)

”Nu är det lite mer än en vecka sedan jag läste Sara Lövestams Udda men den gör sig fortfarande påmind. Precis som en bra bok ska göra. Sara har nämligen lyckats linda in så mycket annat i sin bok än bara väldigt intressanta karaktärer.” (Bokaktuellt)

”Dessutom är denna relationsroman, med kärlek, sex, ensamhet och vänskap som byggstenar, både rolig och spännande med ett dramatiskt upplägg och
oväntade vändningar. Sara Lövestam – skriv fort en ny roman! Författarsverige behöver dig!” (Bibliotekstjänst)

Får man gilla sina bra recensioner, får man dela med sig av dem och ohämmat visa sin glädje över dem? Ja det får man. Alla som håller på med ord vet att det är näst intill omöjligt att få någon som helst distans till något man har skrivit, och man har således inte minsta aning om hur andra kommer att läsa det. Men på något sätt har jag alltså lyckats lägga ord efter ord så att just den berättelse jag hade i mig nådde fram till massor av människor, enligt vissa rentav ända ut i tårkanalerna! Och fått alla dessa översvallande recensioner, uppmuntrande brev, mail och bloggkommentarer tillbaka från er. Vad kan man säga? Vilken jävla ära.

ps. Nästa fredag kommer jag att vara i Uppsala med Piratförlaget för att bland annat signera böcker och hänga i en bokhandel, jag hoppas att någon bloggläsare vill finnas i faggorna för att förgylla min eftermiddag! Samma sak kommer att ske i Täby den 17:e december kl 17.30 och i Kista den 18:e kl 17.30. Återkommer med mer information!

pps. När jag har gett ut fler böcker än en ska jag också bli en sån där garvad författare som aldrig läser några recensioner, och framför allt aldrig skryter om dem. Vänta bara och se!

*Som även avslöjar exakt hela handlingen inklusive slutet. Alla recensioner jag har länkat till i det här inlägget håller sig dock på rätt sida, och förstör inte för den som överväger att läsa boken.