>I vad som närmast kan betraktas som en koja sitter jag och min dator och jublar över att Internet fungerar. Till vänster om mig står ett stativ, en pappkasse med palmer, en av alla otaliga lådor med böcker samt två små byråer som jag har byggt av ett par högtalare. På min högra sida står en låda med gamla kursböcker, en hurts ovanpå en byrå, en bokhylla som snabbt fyllts med böcker utan att mängden böcker i lådorna tycks ha reducerats, samt en flyttlåda med kläder som ännu inte fått något hem. Garderoberna i mitt nya hem är nämligen extremt charmiga, men extremt opraktiska, med små skohyllor längst in som effektivt förhindrar all övrig förvaring, och hyllplan som bara når halva garderoben eftersom folk ändå hade så lite kläder när garderoberna en gång i tiden byggdes. Nå, charm kan ta en ganska långt, det har vi alla erfarit från antingen den ena eller andra sidan.
Här sitter vi alltså, stillsamt jublande över ett Internet som härmed förenat min lägenhet med resten av världen. Och jag kan meddela att auktionerna som upptagit allas våra tankar den senaste veckan har resulterat i en slutsumma på åtminstone 615 kronor att helt oavkortat skänkas till välgörande ändamål! Jag velar även på om jag verkligen ska sälja sjöjungfrubyxorna för endast 50 kronor (vilket är det enda budet som inkommit), det nyper en aning i hjärtat när jag tänker på alla timmar jag lade ned på dem. Om det går för sig, så grunnar jag på det ett tag till. I övrigt är Annika vinnaren av den rafflande budgivningen om fittarmbandet, Hannah vann med imponerande budteknik kampen om handbojelinnet, och Anna-Karin tog lätt hem lose your shame-linnet! Jag får härmed be alla vinnarna att skicka ett mejl till sara@qx.se, så reder vi ut det praktiska där.
Det är mörkt här, nämnde jag det? Medan jag flyttade blev det vinter, och alla lamporna är kvar i Rotebro. Ljuset från skärmen bränner mina ögon medan november etablerar sig där ute.
En av de bästa grejerna med min nya lägenhet är att jag har en tall utanför mitt fönster. I den förra hade jag en lönn, och den var liksom ymnig och påträngande medan tallen här ute har mer integritet. Bara veckorna innan jag flyttade, högg de ned lönnen. Vid det laget hade den vuxit från att sticka upp över min balkongkant till att utgöra något av en törnrosahäck kring samma balkong, och när den plötsligt försvann kändes det som att ramla ut genom fönstret. Nedhuggen eller ej, lönnen kom aldrig i närheten av känslan av en tall i morgondiset.
Jaha, det var väl det viktigaste. Själva flytten, min imponerande butchpoängsamling och vidare auktioner får vi ta när jag har fixat mer ljus kring min datorskärm, men nu vet ni i alla fall vilket slags träd jag har utanför fönstret.
