>Innan Facebook kom och lärde oss alla att man inte riktigt har gillat något förrän man har tryckt på en knapp, fanns det något som hette Qruiser. Det finns fortfarande, alltså, men till skillnad från förr går vi numera bara in på Qruiser när vi är singel eller letar efter något hbt-specifikt (typ spermadonator, lesbisk hemslöjd, hbt-rummisar). På Qruiser kan man skapa klubbar för nästan vad som helst, eller delta i de ändlösa forumdiskussionerna som förr eller senare urartar i a) diskussioner om huruvida man är dum i huvudet om man är hbt och röstar sd, b) diskussioner om vad som egentligen konstituerar ett personangrepp eller c) upprepningar (läs: copy-paste) av tidigare argument, oftast på de två teman som beskrivs under a) och b).
Eftersom jag är singel (jag vet att det på senare år har tyckts luddigt vilken civilstatus jag har, men låt oss göra ett spontant nedslag i mitt privatliv och konstatera att jag varit singel i cirka fyra månader), tillbringar jag för tillfället mer tid på Qruiser än vanligt. Inte för att qruisa runt och ragga kanske, men för att det känns som ett litet fönster i hbtq-land där man inte vet vem som plötsligt får för sig att kika in. Ibland klickar jag planlöst runt bland klubbar och diskussioner, det händer oftast när jag har fastnat i mitt manus och inte kommer vidare om jag inte lyckas ta reda på till exempel hur Tierps första telefonstolpar såg ut.
Klubbarna på Qruiser kan se ut och handla om lite vad som helst. Det finns klubbar för dem som gillar Karin Boye, dem som är särskilt förtjusta i elefanter eller lyftkranar, men inte sällan är klubbarna byggda på sexfantasier av någon som hoppas att någon annan ska dela samma fantasier. I undantagsfall är dessa klubbar skapade av någon som inte är en cis-man; även de klubbar som börjar ”tjejer som gillar” är i allmänhet skapade av män som hoppas attrahera en målgrupp. Nåväl, kunskap är kunskap och det som trots allt inte är kunskap kvalar ändå in som research till okända bokmanus, tänker jag och klickar loss. Dessutom kan man lära sig nya ord.
Idag hittade jag till exempel klubben ”heterobögknull”. Så subversivt, tänkte jag och klickade mig till klubben, som till en början hade fyra medlemmar men i skrivande stund har sju. En lek med identiteter, tänkte jag, en drift med de trånga fack och normer vi tvingas in i! Min besvikelse när jag läste klubbpresentationen var väntad, men inte mindre påtaglig för det: ”När man knullar killar som de vore tjejer och vill att de skall betee sig som tjej i sängen! Vilket inte betyder att de skall transa men de skall lyda, vara följsamma, fokusera på mannens njutning och kunna agera både som slyna,slampa och som finstämt mjukt kärlekssamlag.”
Jag: Tofflan! Kom!
Tofflan: Vad har hänt?
Jag: Läs det här. Heterobögknull. När man knullar killar som de vore tjejer och vill att de skall betee sig som tjej i sängen! Vilket inte betyder att de skall transa men de skall lyda, vara följsamma, fokusera på mannens njutning och kunna agera både som slyna,slampa och som finstämt mjukt kärlekssamlag.
Tofflan: Eh …
Jag: Jag vet! Hur tänker de sig att en människa ska kunna agera som ett samlag?
Tofflan: Ja, för det var ju i syftningsfelet skon klämde.
Jag: Det finns upprördhet, och så finns det upprördhet. Hur ska jag kunna veta att de inte menar hela presentationen på ett helt annat sätt, hur ska jag kunna bedöma exempelvis deras kvinnosyn när jag inte vet var gränsen går för deras syftningsinkompetens?
Sådana konversationer kan Qruiser till exempel ge upphov till. Och jag har tittat på Facebook, men där hittar jag i jämförelse väldigt lite material att föra konversationer kring. ”Did you mean hetero b gk null?”
