>Det mesta kring mina svårigheter att hitta i Göteborg löste sig när jag väl fattade att Avenyn inte var något annat än en väg. När jag försökte förklara denna uppenbarelse för mina göteborgska vänner såg de på mig som om jag hade sagt att patriotism var underskattat eller att jag saknar nittiotalets magtröjor. Olika göteborgare försökte vid olika tillfällen förklara för mig att Avenyn är speciell för att den går genom hela Göteborg, att den börjar vid Kungsportsplatsen och slutar vid Stadsteatern. ”En väg som alltså har en början och ett slut och går genom en stad?” frågade jag men hörde själv att det lät raljant. För er andra kan jag i alla fall berätta: Avenyn är en väg, den har affärer och kaféer, det går folk och bilar och spårvagnar på den och man känner igen den på att den är gatuskyltad med namnet ”Kungsportsavenyn”.
För att ingen ska tro att jag ser ner på Göteborg eller dess vägar, vill jag nu presentera några fina ögonblick som jag har haft på Avenyn i helgen.
1. När jag satt utanför Subway på en bänk och väntade på min moster, hörde jag följande konversation mellan några ganska stökiga killar i 15-16-årsåldern:
kille A: Vadå, menar du att du gillar BÖGAR?
kille B: Men schh, ska du skrika det högt eller?
kille A: Vadå, det gör la inget? Men säg då, gillar du bögar? Är det det du menar?
kille C: Vafan de får la göra vad de vill?
Anledningen till att detta värmde mitt hjärta, var att det uppenbarligen har hänt något sedan jag var ung. Kille B hade känsla för att homofobi inte är något man uttrycker högt bland folk. Kille C försvarade på ängsligt tonårsvis bögarna. Framför allt lade han inte ens till ”bara de inte rör mig”. Jag kände, när jag hörde kille C, att jag älskade hans föräldrar.
2. Min moster såg en prideparad för första gången, och jag var med. Paraden passerade på kanske tio-femton minuter, men hon tyckte att den var ganska lång och trevlig och spanade dessutom in (eftersom hon är i banderollbranschen) vilka material olika organisationer hade använt åt sina banderoller. De av Göteborgs Stad uppsatta regnbågsflaggorna talade om för mig att det finns många som tycker att jag ska få älska dem jag älskar. Solen älskade oss alla, med viss frenesi.
3. Jag hade som ni vet en ambition att lära mig hitta i Göteborg, hålla i programpunkter, gå på programpunkter, träffa folk och köpa en tröja. Det sista löste sig när jag väntade på paraden. Jag slank in på Intersport och hittade luvtröjor på 70 procents rea och köpte en av varje färg plus ett par skor. Intersportbutiken låg på Avenyn och jag började förstå dess storhet.
4. En gång när jag gick förbi öltältet som utgjorde hälften av världens minsta pride park, var det en söt tjej som kollade på mig. Alltså, hon var jättesöt, och hon såg på mig sådär som jag minns att man gjorde på 00-talet. Jag borde ha stannat, tänker jag nu, och pratat med henne som jag skulle ha gjort på 00-talet. Jag borde ha stannat på Avenyn.
