Under onsdagen fokuserade jag (nästan) helt och hållet på mina två seminarier. Jag har lobbat så mycket för dem, så det vore ju pinsamt om jag inte var fokuserad, tänkte jag.
Det var sjukt roligt att få gräva upp mina gamla bokmanus (det äldsta 13 år gammalt) och läsa valda stycken, samtidigt som jag kopplade ihop varje manus med min egen utveckling som 1) författare och 2) flata. Outgiven i garderoben blev till utgiven och utkommen under en timme i rasande tempo, och om ingen annan skulle ha haft kul så hade i alla fall jag det.
Om det var sjukt roligt att göra den första programpunkten, så var det ännu sjukare roligt att göra samtalet med Bitte Andersson i den andra. Det blir alltid så, när vi författarsamtalar, att Bitte pratar politik och jag pratar författande, samtidigt som vi egentligen talar om samma sak … tror jag. Här känner jag att det är lämpligt att utbrista i en hyllning till Bitte, som alltid är så kul, ödmjuk, snabb och som alltid kommer med perspektiv på mina böcker som inga andra intervjuare/recensenter brukar framhålla. Hurra för henne!
I det öppna Pride Park möttes jag bland annat av min mor och syster, och av min chef på sfi. Det är den positiva sidan av att parken i år är gratis och öppen för alla. ”De vill vara på vår festival!” gick jag runt och tänkte upprymt de två första dagarna, och jag har väl inte slutat tänka det. Men. Jag vet att det finns folk som inte har alternativ till sina garderober, och jag vet att de i år inte kan vara öppna på prideområdet heller. Jag har hört att det finns folk som fäller kommentarer som om de var på Kolmården och kollade på det där nya mustaschdjuret, och jag har inte sett en enda läderbög i rumpbyxor. Mina grymtanden över detta, sammanlagt med min glädje över det föregående, har resulterat i följande åsikt: Ett par dagar av Pride skulle i framtiden kunna vara öppna, men åtminstone tre dagar behöver läderbögarna lufta sina stackars skinkor. (Eller: Pridebiljetten skulle kunna vara skitbillig om den köptes i förväg, men ganska dyr direkt i entrén.)
Tanken som får avsluta mitt onsdagsinlägg handlar om alla heteromänniskor som strosar runt i parken och tittar på Pride. Det var vid sjutiden, när alla hade hunnit hem från jobbet och bestämde sig för att gå en sväng på det där Pride, och grusplanen framför scenen var full av ganska uppenbart heterosexuella par*. Där går de, tänkte jag, och tittar på varandra. Och de tänker: Jaså, det är sådär de ser ut.
*Med reservation för att de kan ha fejkat
0 svar
Det bästa vore väl om läderbögarna kunde lufta skinkorna trots en massa heteron bland dem.? Det är trist om det blir ett ”vi mot dem”-tänkande.
Visst vore det det bästa, om det vore möjligt. Det är inte själva grejen att de är hetero som sätter stopp, det är ju heteron i parken vartenda år. Det som hindrar en del från att leva ut sin pridefestival verkar snarare vara att det kommer såna där som varje år står publik till paraden och förfasas/fnissar åt hur konstiga de där bögarna och flatorna är. Bara det att de i år kommer hela vägen in i parken. Mina polare har hört kommentarer som de aldrig någonsin förut hört i Pride Park, och det gör mig lite betryckt.
Om man är bi och håller nån av motsatt kön i handen, räknas det som att fejka heterosexualitet? Räknas det isf som att fejka homosexualitet att hålla nån av samma kön i handen? Är de obligatoriskt att vara poly om man är bi för att få räknas som äkta?
Jag kanske uttryckte mig lite konstigt, förlåt för det i så fall. Jag menade inte alls att de kanske var bisexuella, det var bara ett något raljant uttryck för att säga att jag ju inte VET om de var heterosexuella men att deras beteende sade mig att de aldrig hade varit på pride förut och att de såg sig omkring förundrat och lite skeptiskt medan de höll stadigt om sin partner av motsatt kön. Vilket naturligtvis inte heller är ett signum för just heterosexuella. Jag har inget emot heterosexuella. Några av mina bästa vänner är heterosexuella.
Jag skäms över att vara hetero när jag hör att folk beter sig så illa, men de som gör det är förmodligen samma typ av människor som hånar allt som går utanför normen, de som glor ohämmat om de ser vad som helst som sticker ut ur mängden och skakar om deras trånga lilla värld. Förhoppningsvis lär de sig att det inte är så farligt och att det river några av de där höga murarna som de lever bakom (eller sitter på). Efter att ha utvärderat årets Pride återstår att se hur festivalen kommer organiseras nästa år, ditt förslag låter vettigt. Jag hoppas inte det går så långt att heterosexuella och/eller trångsynta personer tar över Pride i år och skapar dålig stämning utan att alla ska kunna känna sig fria och leva ut. I den mest idealiska av världar…
Som sagt handlar det ju inte direkt om huruvida folk är heterosexuella, och jag tycker verkligen att du ska vara lika stolt över din läggning som jag är över min. 😉 Det jag ville säga är att normen som brukar vara norm utanför pride har varit väldigt mycket mer närvarande även inom årets pride. Som vanligt när man tillhör en norm kan man lätt glömma just den saken, och i vissa ögonblick har det känts lite som att de tror att vi har gjort pride för att de ska ha något att komma och titta på, nu när inträdet på skansen är så dyrt. Men jag håller med om din analys, och jag tror att det är jätteviktigt att den där öppenheten finns. Samtidigt som det, särskilt för alla som har svårt att leva öppet i sitt dagliga liv och som blir tillräckligt uttittade som det är, är viktigt att de får den fristad de behöver en gång om året.
Jag och mina vänner vänner pratade också om det här, det är liksom inget lätt problem med en enkel lösning. Det vi kom fram till var att det borde vara billigt, typ hundra spänn för alla dagar, då skulle (nästan) alla som ville gå ha råd men de som endast går dit för en ”freakshow” skulle förhoppningsvis inte tycka att det är värt det.
Jag blir ledsen när jag läser detta, då det är så typiskt; nånstans måste man väl bestämma sig, öppenhet eller ej. Som bi och ”freak” genom min 24/7-BDSM-livsstil, är jag säkert inte inom normen, men jag lever ett liv där jag inte har en flagga jag viftar med varje dag. Och då blir jag ledsen när man skriver sånt som låter som ”och där gick de och tittade på oss, de där dumma heterosarna som vill döma oss” . (Ja, för man ser ju exakt hur SÅNA heterosar ser ut…) Men orka vara fördömande, som min smarta dotter skulle säga. Låter i mina öron mer som om det finns nån sorts njutning i att få vara ”de som tittas på”, som man ÄNDÅ inte riktigt vill förlora. Antingen eller, eller ska det vara lite fläck-separatistiskt, så man får behålla den vi-känsla man tror man ska förlora?!
Ang biljett håller jag med om att man skulle kunna ha entré några av dagarna, mest för att få in pengar men också för att det kan hindra bråkstakar något, nu verkar just den biten ha fungerat hyfsat i år. Mer öppenhet, mindre paranoia! <3
Hej pi! Vad är det du blir ledsen över – att hbt-personer har känt sig uttittade och exotiserade på pridefestivalen eller att de reagerar på det? Jag kan försäkra dig om att jag personligen inte känner någon ”njutning” i att vara en av dem som tittas på och polariseras mot, jag tycker rentav att det är ganska provocerande att du antyder det. Som bdsm-utövare har du kanske känt hur skönt det kan vara att ibland få träffa folk som inte har konstiga åsikter om dig och hur du väljer att leva ditt liv. Det tycker i alla fall jag.
Jag håller därför inte riktigt med om att man måste bestämma sig för att antingen ha total öppenhet eller också inte. Varför måste man bestämma sig för det? Precis som i en familj, en grupp, en skolklass, ett politiskt parti, ett företag eller en förening, finns det tillfällen när man vill känna sig trygg och ha det trevligt tillsammans och andra tillfällen när man bjuder in vem som helst eller själv tar sig ut i öppenheten. Fast här handlar det inte ens om det. Alla har alltid kunnat gå på Pride, om de har varit tillräckligt intresserade (och tillräckligt rika) för att köpa en biljett.
Jag tycker att det verkar som om min poäng i sista stycket helt gick förlorad, inte bara för dig. Kanske uttryckte jag mig inte tillräckligt väl. Antar att du klickade dig in från Darkside, där två meningar togs lite ur sitt sammanhang, och då kan det kanske vara ännu svårare att se vad jag menar. Jag tyckte bara att det var lustigt, att man såg och hörde folk som kom in för att ”titta på freaksen” (alltså jag hittar inte på, jag har vänner som hörde en del av samtalen), och eftersom det fanns så många av dem så var det varandra de såg. En ganska harmlös reflektion alltså, humoristisk för dem som var där.