Så här blir det när jag och mina systrar (i bloggen kallade Snurran och Speeda) träffas och dricker bubbel.
Fas 1: Tofflan försöker ge det hela lite klass.
Tofflan: Jag lägger proseccon på kylning åt er. Den är god, en liten touch av päron.
Jag: Hörde du det Speeda? En touch av päron.
Speeda: En touch?
Jag: Tofflan, alltså det funkar med vad som helst. Ta Freixeneten, det blir bra.
Tofflan: Är du tokig? Jag fattar inte ens hur Freixeneten hamnade här. Har du köpt den?
Speeda: … av päron?
Tofflan: Ni får proseccon. Men jag lägger in Freixeneten också som nödlösning, om ni dricker upp proseccon och behöver öppna en till.
Speeda: … jag fattar inte.
Jag: Du vet hur små, lättpåverkade och otörstiga jag och mina syskon är va? Det räcker lugnt med en flaska. Det räcker med en halv.
Tofflan: Jag lägger in båda.
Fas 2: Tofflan har dragit till Judy’s för att frottera sig med exakt varenda flata i sju socknar. Vi häller upp bubbel och improviserar en scen av hur det skulle kunna vara om vi hade varit helt andra människor. Inte som en förolämpning mot folk som har tjejkvällar på riktigt och kallar dem tjejkvällar. Men som ett uttryck för fascination.
Snurran: Wooho tjejer!
Jag: Tjejkväll!
Snurran: Gud vad kul att det blev av hörni!
Jag: Whiie! Skål på er tjejer!
Speeda: Skål! Woohoo!
Jag: Släppa loss lite, utan killarna.
Snurran: Man behöver ju det. Åh jag vet! Sätt på Lady Marmalade!
Fas 3: Vi återgår till våra verkliga jag. Spelar ordbox. Ett parti innehåller nästan bara Ä och Ö, med ett malplacerat X i centrum.
Speeda: Jag hittar massor av ord. Om jag får skriva på värmländska.
Snurran: Körka. Hällre.
Speeda: Öxa. Klänöpa. Äftör.
Snurran: Hällre pärsöppa än öxmagä.
Jag: Körkböxa. Det räknas väl som ord?
Speeda: Om söppslörka också gör det.
Fas 4: Proseccon ligger kvar i kylen, Freixeneten har druckits upp till hälften.
Snurran: Alltså det där med or. Det är ett djur, eller hur?
Jag: Ett litet djur.
Snurran: Som bor i ost. Men alltså, är det någon som någonsin har sett en or?
Jag: Jag tänkte mig att det var ett or. Oret. Väldigt små djur är ju ofta ett.
Speeda: Jag har aldrig sett någon or.
Jag: [sjunger] Jag har aldrig sett en or i hela mitt liv…
Snurran: Och om man nu inte vill ha or i sin ost, hur vet man om man har det?
Speeda: Undrar hur de ser ut.
Jag: Man skulle behöva en orsökare. En orscanner, i alla fall någon slags orsak…
Speeda: De kanske är långa. Vad äckligt om de är långa!
Snurran: [sjunger] undrar om de är långa…
Speeda: Tänk om de gräver små gångar!
Jag: Or-gångar.
Snurran: Orgångar…
Jag: Det är en bra orgång det här. Nån som ska ha lite mer bubbel?
Speeda: Vi har ju redan druckit ett helt glas var.
Jag: Ja, men det är ju tjejkväll.
Snurran: Woohoo tjejer!
För att illustrera sökte jag på youtube efter en film med originalsången: Jag har aldrig sett en orm (av James och Karin). Det blev det här.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=tYLcRr-0W2w]
0 svar
Åh vad härliga ni är!
Jag tänker på Visan om okända djur. Så kanske den inte heter. Den går ungefär så här: ”Många är långa och svåra att fånga. Några är små, mycket små, mycket små.” Den handlar kanske bland annat om or… heter det så i plural? Ett or, flera or?
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=tKHB7sS1b_4&fmt18]
(Jag gillar vargoxen [2:01] … och kaninduan [3:36]. 🙂
Ja, den nämndes och sjöngs också! Dessa gåtfulla or… man skulle kunna googla dem och få svaret inom några sekunder. Men vill man verkligen?
Inte för att jag vill verka petig, men heter det inte klyper i Värmland? Klänöper alltså.
Inte i vårt ordbox i alla fall.
Jo, på värmländska heter det klyper/klypor; en kläklypa, flera klypor. Jag förstod inte ens vad ”klänöpa” kunde tänkas vara när jag läste det men rättstavningsprogrammet knäckte den nöten direkt nu (klyper klarade det dock inte) så det var väl jag som var trög den här gången.
Hm… framgick det inte att poängen var att vi hittade på en massa ”värmländska” ord? En tradition jag och mina systrar då och då plockat fram för att hedra vår värmländske far. Helt oavsett, tack för bidraget till folkbildningen!
Men rätt ska ändå vara rätt. Man får ju försöka göra skäl för sin plats i värmlandslaget. 🙂
/Tofflan d.y.
Jag är från Värmland och jag säger aldrig klyper. Nej, klänyper säger vi i mina kretsar. Mycket viktigt att påpeka om vi nu ska prata om folkbildning 😉
Var i Värmland? Jag vill minnas att det hette klyper när jag bodde i Årjäng. Men det behöver förvisso inte betyda något. 😉
Närheten av Karlstad. Och jodå en del säger klyper också, det finns många olika varianter av värmländska 🙂
Klart att man kan säga klädnypor med värmländsk eller annan accent men klyper är ju ett eget ord. Precis som Erika säger så finns det många varianter av värmländska och en del säger klänyper (och kanske finns det någon som säger klänöpa också för den delen även om jag aldrig har hört det). Det hörs tydliga skillnader mellan exempelvis Arvika-, Storfors-, Karlstad- och Hagforsmål. Så, är alla nöjda och glada nu ;)?
Gôrnöjd 😉
Haha underbart! 😀
http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Grain_mite_1.JPG?uselang=sv
Note to self: sluta tycka det är din lyckodag när kombon lämnat sin halvätna middag på bordet.
Hehe, åh. Det går en person i min klass som är från Arvika och säger ”Änvänder” när vi andra säger ”Använder”. Det är tjusigt.
Har precis börjat bevista sådana där traditionella tjejkvällar, nu när jag hellre titulerar mig kvinna än tjej, och jag måste säga att jag älskar’t! Nu har jag fått kläm på hur man gör. Det är precis som på mellanstadiet fast med sprit. Och man kan säga att man inte är hetero. Fast alla andra är det. Under nästa tjejkväll tänker jag ta upp en diskussion om or.