vad är blott ett namn

Det tog nio månader för mig att skriva manuset till romanen som hittills kallats ”miljonboken”, ”signeboken” och ”nästa bok”. Det tog elva månader att hitta en riktig titel. Jag ska inte presentera alla förslag som varit på tapeten, för då kanske någon utropar MENÅH och gör mig osäker igen, men jag kan jag kan presentera brottstycken ur de många konversationerna jag haft med min förläggare, min mor, Yllet, Kapten, Snurran, Coachen, Tofflan med flera i just denna lilla fråga:

”Jag gillar också den med stjärnorna, men det blir så lunarpoetiskt.”
”Lunarpoetiskt?”
”Ja, som något en fjortonåring hade kunnat skriva på sin lunarstormsida när det begav sig. Lunarpoetiskt, använder inte folk det ordet längre?”

”Om vi fokuserar på Hanna i stället för Signe då?”
”Hanna och mysteriet med glasögonen”
”[fniss, fniss] Äventyret i Tierp”
”Hanna hittar en sko.”
”[fniss, fniss]”

”Problemet med ’röst’ är att det är ett så fult ord.”
”Verkligen. Om ’röst’ hade hetat något annat hade det varit perfekt.”
”Ja, som ’flöjel’. Om någon hade varit förutseende nog att kalla ’röst’ för ’flöjel’ så hade problemet varit löst nu. Jag fattar inte att vi har ältat titel i fem månader nu.”

”Jag fattar inte att vi har ältat titel i tio månader nu.”
”Jag vet. Om jag bara hittade det perfekta ordet att sätta framför ’i första kammaren’. Inget funkar som jag vill. Liv i första kammaren. Val i första kammaren.”
”Skoskav i första kammaren.”
”Hammaren i första kammaren.”

”Du Sara, jag är inte så förtjust i det där med första kammaren när allt kommer omkring. Jag förstår ju hur du tänker och att det passar med bokens innehåll, men det vet man inte förrän man har läst boken och de som ska läsa boken har ju inte läst boken. Om två veckor måste vi skicka titel och presentationstext till SvB.”
”Jag tänker sönder mina nätter!”
”Jag med!”

”Jag har det! ’I hennes skor’.”
”Underbart!”
”Hurra!”
”Men vänta… finns det inte en film som heter det? Som släpptes ganska nyligen?”
”Gör det? Kan vi strunta i det och kalla den det ändå?”
”Tveksamt. Den var med Cameron Diaz.”
”Jäkla Cameron.”

”Men om vi tänker på den delen av boken då. Ja, hon [censurerat av hänsyn till er läsupplevelse] men hon [censurerat] tillbaka till [censurerat].”
”Tillbaka till henne.”
”Tillbaka till henne.”
”Det skulle inte bara kunna referera till [censurerat], utan både till [censurerat] och när [censurerat].”
”[långsamt:] Tillbaka till henne. Du, där sa du nåt.”

Boken, som alldeles nyss fått sitt releasedatum bestämt till den 28:e mars 2012, går alltså numera att referera till som – ta-da! – Tillbaka till henne. Lättnaden känns ända ned i tårna. Nu är det bara redigeringen av 330 A4-sidor kvar. Enkelt radavstånd.