Jag måste också göra en lista. Eftersom andra har gjort det så bra, får min bli en alldeles personlig reflektion över året, och jag ska försöka att undvika att säga sånt där som ”järnrör”, ”människoföraktande ögontjänare” eller ”sitter fortfarande i riksdagen” för det är inte meningen att jag ska sitta här och bli förbannad en så här vacker dag.
Årets köp: Vevgrammofonen från 30-talet, som ljöd över nejden när alla andras högtalare förhindrades av strömavbrott. Den spelar även en stor roll i min nästa roman, och kommer att ha hedersplatsen på releasefesten i höst.
Årets blogginlägg (på denna blogg): En människa är en människa är en människa.
Årets grammatikterm: Ur ett samhällsperspektiv måste det ha varit pronomen (aldrig förr har väl så många använt ordet ”pronomen” i sina blogginlägg och debattartiklar), men personligen har jag blivit mest livad över bahuvrihi. Dels för att det är ett roligt ord. Dels för att det har en så specifik betydelse: att någons attribut, sammansatt av adjektiv och substantiv, används för att beteckna hela innehavaren av attributet. Om jag någonsin skriver en grammatikbok (och det har jag i själva verket gjort under de senaste tre åren) kommer bahuvrihi ha sin självskrivna plats.
Årets beslut: Att flytta ihop med Coachen.
Årets otippade: Att jag fortfarande känner mig full av kärlek när jag kryper ner bredvid Coachen om kvällarna. Varför otippat? Ja ni kanske inte vet det, men Coachen är bruden som jag först tackade nej till i åtta år innan jag gick med på att ta en fika.
Årets ännu mer otippade: Att jag plötsligt skaffade årskort på Friskis & Svettis och numera går 3-4 gånger i veckan. Friskis har till och med fått en egen kategori i den här bloggen, vilket för bara ett år sedan hade varit mig fullkomligt främmande.
Årets hurra: Att ni gillar Tillbaka till henne, så mycket att många av er har skrivit till mig och berättat det. Och att så många kom till releasefesten.
Årets obalans: Att allt handlade om Strindberg. Undrar vad allt kommer att handla om nästa år – enligt Wikipedia har vi att välja mellan tjugofyra män och en drottning.
Årets bakning: pepparkaksrymdskeppet.
Årets damnit: Att tre böcker av bögar knep nomineringarna till årets bok på Gaygalan framför min roman om lesbiskt leverne vid sekelskiftet. Inte för att jag har något emot bögar. Några av mina bästa vänner är bögar. Men säga ”damnit” får man ju göra.
Årets ord: ”höna”. Jag tror ingen har gjort någon översikt över hur mycket ordet har ökat i frekvens i framför allt kommentarsfält på Internet, men jag tycker ibland att jag inte har kunnat gå mer än någon timme utan att någon har informerat mig om exempelvis hur man säger ”höna” på engelska.
[polldaddy poll=6797314]