Är det bara jag, eller hårdnar polemiken mellan länder som gillar och som inte gillar oss homos? Ryssland vill jag inte ens nämna (bland annat för att jag inte orkar bli deprimerad mer än en gång per dag), det senaste är Kuwait som vill stoppa homosexuella turister i tullen genom ett obligatoriskt homotest.
Nu när Kuwait vill vara helt säkra på att inte få ta del av min eller mina gelikars semesterkassor, får jag förstås ett antal funderingar.
1. Självmotsägelserna. Är det ett val eller inte? Snart får internationella homofobsamfundet bestämma sig, för man kan inte samtidigt testa homosexualitet i en hälsoundersökning (=det är biologiskt) och förbjuda homopropaganda (=det är ett val). Andra motsägelser de sysslar med är t.ex. ”homosexualitet är orsaken till de sjunkande födelsetalen – därför ska vi tvångsomhänderta barn till homosexuella föräldrar”. Hur ska de ha det? Har homosexuella barn eller inte?
2. Testet. Enligt QX är det den redan obligatoriska hälsoundersökningen för turister som ska utökas till att omfatta sexuell läggning. Andra mediekällor betecknar det som en gay-detector vilket verkligen sätter sprätt på fantasierna. (Många av mediekällorna har förresten bara till hälften rätt, för det är inte ”anyone” som riskerar 10 års fängelse för homosexuellt beteende i Kuwait, utan bara männen. Flator finns som vanligt inte.)
3. Rasismen i kommentarerna. Jag blir så trött. Samma personer som i kommentarsfält kring Rysslands homolagar försvarar dem och tycker att Ryssland är inne på rätt spår, kommenterar Kuwait med ”kollarå vad dumma muslimerna är, men det får man väl inte säga i det här landet”. Det handlar (fortfarande) inte om muslimer. Det handlar om regimer, utbildning och homofobi som är lika motbjudande var den än syns. (Tips till trollen: testa att attackera homofobin när texten handlar om homofobi. Du kommer att upptäcka att man visst ”får” kritisera den.)
4. Turismen. Alltså, de flesta gays väljer väldigt noga för att optimera chanserna att känna sig accepterade på sin semester. Chansen finns att vi redan känner oss avskräckta när vi läser om tioåriga fängelsestraff och förbud mot könsöverskridande klädsel. Vi drar oss liksom bara för att åka till Polen.
5. Igen, testet. Hur? Har Kuwait hittat den mytomspunna genen (och i så fall, kan man verkligen förbjuda en gen)? Är det ett dofttest? Ska alla presumtiva turister få titta på gayporr medan någon mäter deras svällkroppar? JAG ÄR SÅ NYFIKEN.
6. Varför nu? Har Kuwait identifierat indikationer på planerad gayinvasion i gulfländerna? Och kan det i så fall bygga på ett missförstånd, när någon tjänsteman med google translate skrivit fel vokal i ”gulf”?
Eller är det som det känns? Att fler och fler politiker i världen har fått lust att säga ”homosexuella” och sedan ställa sig i vindens riktning? I så fall är det dags för oss alla att fylla lungorna och blåsa.
Ps. Det finns en hemsida vid namn gay-test.com, men jag kan informera Kuwait om att jag har gått kurser i testkonstruktion och kan efter att ha tagit testet inte gå i god för dess reliabilitet. Jag fick resultatet: ”You are 40% gay. You’re the kind of guy that likes chicks, but takes a peek in the lockeroom as well.”
0 svar
Tokbra skrivet, Sara! Om det gick skulle man ju klona miljoner av dig o sprida ut över hela välden, mest o flest i de länder med KORKADE regimer!
Hahahahha
Åh ja, dessa motsägelser… Fantastiskt!
Ha ha ha! Underbart testresultat!
I övrigt är det inte speciellt lätt att skratta.
Apropå detta med att optimera chanserna att känna sig accepterad på semestern tog jag mig för att maila några researrangörer för att få tips på mindre homofobiska resmål. Ett av de svar jag fick innehöll följande käcka citat: ”Vill ni resa lite längre söder till ett mer exotiskt resmål så är även Gambia ett alternativ.
I Gambia är det förbjudet med homosexualitet men vi har haft flera samkönade par där.
Man bör bara tänka på att vara lite diskret med att visa sin kärlek öppet.” Men tack liksom. Det var ju precis just det jag INTE var ute efter att behöva göra på semestern. Och nej, vi kommer sannolikt inte att boka resa med Ving.
Jag pratade för ett tag sen på jobbet om att vi drar oss för att resa – till vissa länder för att vi är olagliga, till andra, och många, många fler, för att mitt föräldraskap inte är juridiskt giltigt där. Jag fick någon kommentar om att det ju var hemskt att jag skulle behöva tänka på sånt, men den dominerande reaktionen var ”men det ska ju inte få hindra dig från att resa”. Nähä. Så om mitt barn behöver sjukhusvård och min fru inte är tillgänglig, ska jag bara rycka på axlarna då? Om barnet råkar kalla oss ”mamma” båda två en gång för mycket inför fel människor, vad händer då? Ja, jag kanske är nojig, men är det konstigt?!
Jag tycker att ens sexuella läggning bör vara privat och inte offentlig.
Man är dessutom så oerhört mycket mer än sin sexualitet.