Som utlovat, tredje tjuvtitten i Grejen med verb med releasedag 19 mars 2014:
Finns inte, finns
Ibland står det i grammatikförklaringar att ett visst tempus, ett visst modus eller någon annan grammatisk form inte finns på svenska. Men de finns, precis på samma sätt som man kan vara kissnödig i England.
Låt mig för all del utveckla.
Det finns inget engelskt adjektiv som betyder kissnödig. Mina engelska elever skrattar när jag förklarar att vi har ett ord som beskriver någon som behöver kissa. Att vi har adjektiv som beskriver behovet att äta (hungrig) och dricka (törstig) verkar inte alls konstigt, men I’m peey finns tydligen inte på engelska och blotta tanken får mina engelsmän att fnittra högt. Ändå går de runt i England och behöver kissa stup i kvarten.
På samma sätt går vi här i Sverige omkring med ständiga behov av att markera framtid, pågående aktivitet eller önskemål, helt utan att ha en bestämd verbform dedicerad uppgiften. Där någon med progressiv aspekt i språket, låt oss kalla honom Paul (personen, inte aspekten), lätt och ledigt förklarar: ”I am eating”, kan en stackars svensktalande knappast kontra med ”jag är ätande”, utan får knorra till det med ”jag sitter och äter”. Det funkar det med.