”Ska en tilltala män och en kvinnor eller?” frågar någon när jag lägger upp denna bild på Instagram.
Jag vill nästan svara ja, bara för att se vilken sorts bestörtning det skulle framkalla. Men nej, det här är inte min version av Bic for her.
Det är i stället kulmen på den genreförvirring som präglat mitt kouplanprojekt från första början.
Ni kanske minns, om uppdateringar i mitt författarskap är ert största intresse (ni kan väl låtsas?), att mina böcker om Kouplan vållade genreknas redan från början. Jag trodde själv att jag hade skrivit en deckare, för vad annat är en bok som handlar om en flicka som försvinner och en detektiv som anlitas för att försöka hitta henne? Men det visade sig, på förlagsmötet, att det inte alls var säkert. ”Du har skrivit en Sara-roman”, sa min förläggare, ”med deckaraktig tematik”.
Vi hade tre möten på förlaget, angående hur denna serie om den papperslösa detektiven Kouplan skulle klassificeras. Till slut enades vi om att ”det är en romanserie, som råkar ha en detektiv i huvudrollen.”
Det låter som deckare, tänker kanske någon nu. Men det finns helt enkelt mer i genreklassificeringen än vad man vid en första betraktelse kan tro. Saker som har att göra med dramaturgi, persongalleri, språk. Jag accepterade, marknadsföringen anpassades efter romangenren (hur stört är det inte att vi i princip har två genrer i Sverige, deckare och annat) och omslag, framträdanden och säljtexter valdes ut med hänsyn till den.
Sen hände följande: Alla recensenter betraktade den första kouplanboken som en deckare. Alla journalister skrev intervjuer om ”deckarförfattaren” Sara Lövestam. Och kronan på verket: Svenska Deckarakademin utsåg Sanning med modifikation till Bästa debutdeckare 2015.
Vi skrattade muntert åt det på förlaget, för man kan inte gråta när man har fått pris och kallats nyskapare i stora tidningar. Efter den andra boken om Kouplan var det ännu tydligare: Folk letade efter den på deckarhyllorna, frågade personalen och blev konfunderade när den stod bland romaner. Jag vill inte säga att de skrek rakt ut i frustration, eller att jag gjorde det när jag förstod att folk inte köpte boken för att den stod på fel hylla … men det var besvärligt. Dessutom stördes jag av det här med omslagen.
Skulle jag verkligen ge ut två böcker till i min deckarserie, med omslag som kallats ”gammalt”, ”ospännande” och ”skulle typ passa på en svår diktsamling”? Svaret var inte självklart, och det blev fler möten på förlaget. Men till slut togs beslutet: Det blir deckarspåret hela vägen. De sista två kouplanböckerna får en deckardesign, och nya upplagor av de första två får ny design för att matcha dem.
blir till
…och om ni frågar mig känns det roligt! Inte minst att hålla båda böckerna i mina händer och undra: Hur kan detta ens vara samma bok?
Det här blogginlägget publicerades först på min författarblogg på Litteraturmagazinet.
0 svar
Deckarfiering? Genremetamorfos? Litteraturdarwinism av typen survival of the fittest? Nyorden duggar tätt.
Vad bra. Då får jag en anledning att köpa den igen! =)
OM det hade varit någon genus-grej…vilken hade varit riktad till vilka?
Bra fråga, jag glömde ställa den till kommentatorn!
Hej Sara,
Jag är medveten om att detta inte är en språkfrågespalt, men nöden har ingen lag (VA? Det är väl ett konstigt uttryck!! Nödställda verkar lyda mer under alla lagar som finns, inte mindre. Till skillnad från välbeställda…). Nåväl: HUR förklarar man att det heter ”förra veckan” (bestämd form), men nästa vecka (obestämd). Och förra året, men nästa år. Osv.
Hej Karin! Nej, nöden har ingen lag och jag svarar gärna på språkfrågor! ”Nästa vecka” och ”förra veckan” har mindre med generella regler kring bestämdhet att göra (som att något känt får bestämd form) och mer att göra med orden förra och nästa och deras valens. Kort sagt så styr ordet ”nästa” nominalfrasens bestämdhet på samma sätt som possessiva pronomen och ord som ”denna” och ”detta” gör, medan ”förra” styr på samma sätt som t.ex. ”den här”. Det handlar alltså om att vissa ord styr bestämdheten, snarare än regler som ”något man känner till står i bestämd form”. Snart kan du läsa mer om detta och annat i min kommande bok ”Grammatikundervisning för sfi”!
Tack snälla! Vad bra, då slipper jag ligga sömnlös i natt! Och vad kul med nya grammatikboken. skulle tro att den funkar finfint för infödingar i detta land också.
Ja, grammatikboken är till för den som lär ut svenska, inte för den som lär sig, så jag hoppas att många infödingar är intresserade och läser den för att få syn på vårt språk utifrån. Glad att kunna vara till tjänst!
Som jag älskar böckerna om Kouplan. och som jag OROAR mig för vad som ska hända i nästa bok. (och som jag borde korr-läsa och inte slösurfa)
Jag läser just nu boken på bild, med det gamla omslaget. Jag köpte del 1 och 2 om Kouplan på Språkdagen i mars och är nu alldeles fast i den första, som jag för övrigt gillar omslaget på! Inte sällan köper jag böcker för att jag gillar omslag eller titel och detta omslag känns rent och lite retro. Det nya är fräckare, visst, men också mer likt många andra böcker.
Hur som helst så ska boken läsas ut ikväll. /Nytt fan
Tack! Nya fans är det bästa jag vet!