Om mig

Vissa kallar mig mångsysslare. Men för mig hänger allt ihop – att föreläsa om språk, skriva romaner, göra en podd på lätt svenska, skriva Språkspalten för SvD och svara på språkfrågor i TV 4, anordna skrivarläger och skriva grammatikböcker är bara olika uttryck för min stora kärlek till språket och kreativiteten. (Min roll som domare i Lantzkampen är däremot mer eller mindre en slump.)

Man kan säga att jag är sfi-lärare i grunden, men först var jag egentligen språkvetare, som vidareutbildade mig till sfi-lärare och arbetade inom sfi i 11 år. Så man kan säga att jag är språkvetare i grunden, men då glömmer man att jag började skriva skönlitterärt innan jag lärde mig cykla. Vem är jag i grunden? En tvååring som hade ett omåttligt driv att lära sig läsa, en fyraåring som skrev historien om ”Krulmaja” och en sjuåring som började upptäcka att språket tycktes bestå av ett stort, intrikat system som jag senare lärde mig kallades grammatik.

Idag kallar jag mig författare och grammatikapostel. Mitt skönlitterära författarskap är brett, men har en röd tråd i möten mellan människor med olika perspektiv, historiens relevans för nuet och det livsviktiga i att ha tillgång till sig själv. Och grammatikapostel? Jag vill bara berätta om språk. Av någon anledning tänds ett ljus i mig så fort någon ber mig förklara ursprunget till ett ord, Kalmarunionens betydelse för svensk dubbelteckning eller satsadverbialets plats i en bisats. Och jag har turen att få göra det i väldigt många sammanhang.