>den du talar med är inte nån vanlig Lövenstrand eller Löwenstam – mitt namn är Sara Lövestam

>Något annat som blir intressant med att ha en blogg i mitt alldeles egna namn, är att se hur många som egentligen googlar det. I min gamla blogg står det bara på ett ställe i en kommentar att jag inte heter Sara Lövenstam, vilket har fått till följd att alla som googlar Sara Lövenstam kommer dit, men inte de som googlar på mitt riktiga namn.

Lövenstam får vi alla heta ibland i vår släkt, vilket fonetiskt kan tyckas likt men som etymologiskt är uppåt väggarna. Löven och Löwen och Löfven och Löfwen betyder ”lejon” i gamla efternamn med anor och det betyder att någon snubbe någon gång var modig eller rufsig i håret eller något annat som fick folk att ge honom namnet. Löve kommer från Fryken i Värmland, den där sjön som fröken Fräken kommer ifrån, den som Selma Lagerlöf kallade Lövens långa sjö. Så man behöver egentligen bara krysta liite lite grann för att kalla det hela en lesbisk referens. (jamen kom igen, krystar gör du ändå varje dag om du äter tillräckligt med fibrer och lesbiska referenser är ju så rara och delikata) På skolan där jag jobbar står det Lövenstam på stängningsschemat. På Radiohuset har jag hetat allt från Löfvenstam till Löwesta, och jag har vant mig vid att säga mitt efternamn ”ell ö ve e ess te a emm, inget enn”. Det är ingen idé att tjura, de vill mig inget ont, och jag heter i alla fall inte Ciaron. Det gjorde en snubbe i min grupp på lärarutbildningen och han log krampaktigt när folk kallade honom Tjaron och Siren, och försäkrade att det inte gjorde något, men om vi var intresserade av fakta så uttalas det Kiron. Tack för det klarläggandet Charen, sa professorn med blicken stadigt fäst på våra namnskyltar.