>Nu har jag suttit och läst om mina egna äventyr, våndats med mig själv, hoppats att jag och Smulan ska kunna lösa det på något sätt, åkt med mig själv på nattbussar och charterplan, njutit av den grekiska stjärnhimlen med mig själv och glidit med fingrarna över pärmarna som är så på riktigt. Det tog nästan två veckor, men när boken väl damp ner i brevlådan var den mer på riktigt än jag hade föreställt mig, och ett lämpligt avslut på något som har varit en sådan resa som Brudens blogg. Vaddå resa, säger kanske du, men då ska jag be att få tala om att det är bloggen som har resulterat i att jag nu får skriva krönikor och prata i radio istället för att skriva inköpslistor och prata med mina växter. Dessutom har den varit hemskt terapeutisk, och det är möjligt att jag aldrig kommer att behöva prata om högstadiet igen.
