>Nu har jag tänkt på kön igen. Jag tänkte på något jag läste någon gång hos Blomma Bladsdotter, som delade upp kön i sånt som kroppsidentitet, könsidentitet, könad anatomi, genus, genusidentitet och genusuttryck. Ju fler kategorier man kan urskilja, som flätar ihop sig med resten, desto mer förstår man att det här med kön är komplext, abstrakt och ibland helt omöjligt att förstå sig på och att uttalanden som ”pojkar är pojkar” är så spekulativa att man bara kan le förskräckt åt dem.
Sånt där som att lesbisk identitet kan vara en könsuppfattning, sånt tänker jag på. Sånt som att det kryper i kroppen av tanken på att bli uppfattad som en heterobrud, inte på grund av åt vilket håll man riktar sitt begär eller huruvida man föredrar säckiga jeans utan på grund av att det är en genusidentitet som inte stämmer med ens egen. Och femininitet och maskulinitet och vad tusan det är och vad det har att göra med resten. Sånt tänker jag på och förvirrar mig själv och min omgivning, för hela orsaken till att det är så diffust är att det är konstruktioner och som att försöka lösa ett sudoku i huvudet.
Det enda man kan vara tämligen säker på, är att man troligtvis inte är en riktig kvinna, eller man för den delen. Där förenas de flesta av oss förr eller senare utanför normen, som i en karneval utanför Nobelfesten, för det räcker egentligen med att man är en man med spindelskräck eller en kvinna som inte kan baka scones.
Jämt när jag skriver sånt här så upptäcker jag att jag inte har kommit fram till nånting alls och troligtvis inte ens redogjort för någon vidare tankekedja. Det är fragment av delar av kön som jag har hakat upp mig på och surrat kring som humlorna surrar kring mitt rosa hår på sommaren. Ni får ta det.
*Alltså jag kan inte laga en enda bil. Jag kan inte ens dricka öl. Däremot kan jag baka scones och det är på vippen att jag kvalar in som Riktig Kvinna men som tur är räddas jag av mina aversioner mot diskning och städning.
0 svar
>Men det där är ju egentligen inte alls konstigt, att Trollet är en kille. Könstillhörigheten sitter någonstans i det inre molekyllandskapet, har jag kommit fram till, inte i nödvändigtvis tjej- och killdelar, även om det oftast är fallet.
>ab: Nej att hon är kille är inte konstigt på något sätt… det som är lite mer diffust är hur jag kunde känna det så starkt där på stranden att jag var tvungen att kontrollera saken. Och det där andra, att det kan kännas som ett kön att vara lesbisk… (hoppas förresten att någon kan relatera till den saken, gissar att det kan låta ganska knäppt om man inte sitter i den båten själv)
>Wow, jag älskar surret. Det är spännande det där med lesbisk som kön… Jag är hetero men har grymt svårt att identifiera mig som heterotjej. Jag vet inte riktigt vart jag vill komma, men jag kände igen mig på nåt sätt…hmm.
>du som är så bra på ord (jag är inte!) kan du inte förklara ordet ’queer’? jag blir knäpp i huvudet på alla olika förklaringar som det finns och det är så pinsamt att fråga någon rakt ut för man borde veta. wikipedia skriver ”Från att ha haft betydelsen udda eller konstig har ordet med tiden även kommit att betyda homosexuell. Denna andra betydelse har sedermera fått andra definitioner. Idag kan man vara heterosexuell och queer och man kan vara homosexuell utan att vara queer.” men det säger mig absolut INGENTING… tack på förhand.
>Wow, du skriver som en gudinna…
>Lesbisk identitet som könsidentitet är en tankegång som tilltalar mig. Jag har tänkt på det ett tag men inte kunnat sätta ord på det. Tackar, tackar.Fridelius(Eftersom jag inte kommenterar så ofta har jag nu försökt publicera det här inlägget flera gånger utan någon vidare tur. Om det här redan står femtioelva gånger får du mer än gärna ta bort överflödiga kopior av det.)
>Hm. Nu fattar jag varför det där med kvinnlighet inte alltid känns så självklart trots alla min heteroförhållanden (bra sådana, ska tilläggas!). Jag har också starka aversioner mot städning och diskning! Äntligen en pusselbit som faller på plats! :o) Ärligt talat – verkligen hur intressant som helst. Vad ÄR kön? Vad är kvinnligt och manligt? Hur kan det komma sig att vi ibland uppfattar att någon kanske inte är ”kvinna” eller ”man” så som det står i passet? Har förr tänkt att det kanske är för att personen är homo, men så är det ju defacto inte alltid. Och varför känner jag själv ibland att jag inte lever upp till kvinnligheten; är det mina egna föreställningar eller omgivningens förväntningar eller kanske något helt annat? Härligt med lite hjärnmassage såhär mitt i veckan! :o)
>De här är alltid lika intressant.. De är så kul å höra folks sköna kommentarer.. Va, är du tjej? Jaa.. Jaha, så du gillar tjejer? Så alltså bara för att ja inte ser ut som über kvinnan berta utan snarare en ja.. ”butch” så måste ja gilla tjejer.. Men å andra sidan tycker ja om städning å allt som har med disk å göra (hör å häpna:)) så då är jag kvinnlig. Ne de är konstigt de där..
>Åh, vad intressant och kul läsning! 🙂 Att könsidentitet skulle höra ihop med sexuell läggning har jag också funderat på – ibland kan vissa flator kännas som att de bär på en något annorlunda könsidentitet än heterotjejer – oavsett om de är maskulina eller androgyna eller feminina – och då menar jag inte bara hur de själva definierar sig, utan också det där abstrakta ”hur de känns”. Påfallande ofta tycker jag också att man kan ha ”känt” att en person som senare kommer ut med att tillhöra ett annat kön än det medfött anatomiska faktiskt inte varit vad kroppen eller ens det påklädda genuset varit menade att signalera. Enkelt sagt: ibland faller pusselbitarna på plats när någon man trodde var tjej säger att den egentligen känner sig som kille, eller tvärtom.
>Kösidentitet har inget med läggning att göra.