>inget ont om kärlek och vanilj

>På Oprah ber en tittare Doctor Oz att förklara för hans fru att man mår bra av att ha sex många gånger i veckan. Dr Oz ser skälmaktigt in i kameran och säger till frun att om hon inte har sex flera gånger i veckan så skadar hon faktiskt sin man och ger honom ett kortare liv. Frun skrattar, Oprah skrattar, glädjen är stor och jag tänker ja, bra idé, skuldbelägg bruden på ett sådär skämtaktigt sätt att hon inte ens skulle kunna skriva ett sånt här blogginlägg utan att riskera att bli beskylld för att inte ha humor.

Det är ett tag sedan jag sa det nu, så jag tror jag tar och säger det igen. Sex handlar inte om att ge och ta. Sex handlar om att få och känna att man får även när man ger. Det är att förlora sig i någon annans andhämtning och glödgade hud, att lirka någon närmare och närmare extas, att känna allt man skapar hos den andra få ett eko i en själv och vara så jävla tacksam på ett sätt som snudd på gör en religiös. Och så droppar de, lustigheterna och kommentarerna som utgår från att sex är som marknadsekonomi, något som är styrt av behov, efterfrågan och kompromisser. Vaddå droppar, säger kanske ni då, och jag säger jo, de droppar som den där droppen som urholkar stenen.

(Stenen är från början en alldeles bra och hård sten och den utgör alltså dagens liknelse vid sexuell självkänsla.)

Men egentligen skulle jag skriva om omöjligheten i att vara en kreativ själ som läser litteraturvetenskap. För varenda roman jag har läst den här terminen, har jag i snitt påbörjat en halv. Det gör det stört omöjligt att hinna läsa allt det där andra jag ska läsa, för hur kan jag proppa in mer i huvudet än allt som redan vill ut? Jag rekommenderar alla skrivkrampande att ta en vända litteraturvetenskap, och till ett av mina projekt behöver jag information om följande:
– Litteratur om Stockholm med omnejd vid sekelskiftet.
– Hur man säger/skriver ”pang” och ”vad nu då” på norska.
– Vilket samlarobjekt man kan råka fynda på loppis och sälja snuskigt dyrt på auktion.

Och förstås: Att ”känna allt man skapar hos den andra få ett eko i en själv och vara så jävla tacksam på ett sätt som snudd på gör en religiös” behöver varken ha med kärlek eller vanilj att göra. Men det vet ni ju redan, kloka läsare.

0 svar

  1. >Samlarobjekt på loppis handlar väl väldigt mycket om specialkunskap, jag och några vänner brukade under några år på nittiotalet köpa vinylskivor på Göteborgs olika loppisar och mindre välsorterade secondhandskivbutiker för att sedan sälja dem med ca 400% vinst i London.

  2. >*urk* Såg också den biten ur Oprah med Dr. Oz: Kunde inte låta bli att tänka saker som ”Kanske är han urusel i sängen? Kanske tvingar han sig på henne, fast hon inte vill?” och lite annat i den stilen. ”Ömsesidigt” verkade inte riktigt finnas med i den mannens (han som bad Dr. Oz förtydliga för hans fru) verklighet……och Dr. Oz kunde faktiskt förtydligat att ”och vill hon inte delta så kan du själv masturbera”… ?

  3. >Specialkunskap heter det ja. Kanske hittar man en gammal frimärkssamling på loppis, eller en påse med frimärken och annat skräp som någon samlar på sig, och sen visar det sig att ett eller två av dem är riktigt värdefulla. Gamla mynt, kanske? Eller kort, typ amerikanska baseball cards, som är gamla och några kanske är värda hundra tusen (speciellt in andra länder).

  4. >Tack alla för hjälp och kommentarer! När det gäller objektet tänkte jag mig något som en antikhandlare skulle bli eld och lågor över, alltså något som de flesta i branschen har koll på men som kan verka som skräp för den oinvigde. Helst ett bruksföremål. Men jag tror att jag har hittat något som funkar nu. Fler rop på hjälp är att vänta!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Dela vidare inlägget
Andra poster