>Man tänker ju lätt att en helg kan vara något som används för att ta igen sig, särskilt om det råkar vara så att man jobbar 70% på ett jobb, pluggar heltid och dessutom envisas med att ta på sig en massa skrivjobb. Men istället för att ta igen mig det allra minsta, har jag ägnat helgen åt att frottera mig med flator och annat queerskap på Uppsala Pride, rapportera om seminarier, lyssna på Tiinas uppviglingar och, för att inte råka göra helgen alltför enhetlig, åka på lördag eftermiddag till en släktings 50-årsgalej där jag och resten av min familj ställde oss på scen och spelade den frejdigaste klezmerlåt ni någonsin har hört spelas till en femtioåring. Nu har jag ungefär två timmar på mig att ta igen mig, lugna ner mig, varva ned, fasa ut, koppla av, ladda om. Det kan låta som en aktivitet som per definition inte bör behäftas med deadline, men en gång sa jag att jag jobbar bäst under press och nu är tiden inne att bevisa saken. Under tiden du hinner ta ett djupt andetag och stänga ögonen en stund, hinner jag hyperventilera sjutton gånger och fladdra hysteriskt med mina ögonfransar så snabbt att du knappt hinner uppfatta att de är ögonfransar. Det ni. Jag återkommer när jag inte är så fruktansvärt upptagen med nedvarvning.