>sommartider hej hej

>Syrenerna drar i mig när jag går hem, de ringlar sig in i näsan som oset från tecknade köttstycken gör med Pluto och när jag andas ut gör jag det jättesnabbt för att få chansen att andas in igen. Inte ens när hojtande sopgubbar slamrar med sitt sopgubberi i på tok för arla morgonstund blir jag irriterad. Hade det varit december hade jag legat med kudden över huvudet som en otillfredsställande mur, nu tänker jag att visst är det fint ändå att märka att man har medmänniskor omkring sig, även om de väcker en med slammer så påtagligt att man kunde tro att de var mitt i ens vardagsrum. Som om inte det vore nog har jag joggat. På morgonen. Vid en tid då jag för ett halvår sedan (och om ett halvår) hade jämrat mig och betalat vem som helst vad som helst för att få somna om. Syrener, det är grejen.