>Jag och min rygg sitter här och fortsätter fröjdas över solen som känns modigare och modigare nuförtiden. Men det bådar inte för så rafflande blogg alltså. Om jag ska fortsätta sitta och skriva om solen och hur den gör mig glad, kommer hela min blogg att sakta omvandlas till barnsånger av Alice Tegnér, och jag har förstått att hon är hopplöst ute och får stå tillbaka för krokodiler som kör runt i räserbilar och hajar som äter barn och annat strunt. Så dit ska vi inte hemfalla, jag och min rygg, men som tur är har vi just idag en tid hos tatueraren. Där ska det väl kunna hända något, om inte annat blir det lite smärta att jämna ut min somriga eufori med. (Jag tänkte twista till det med att säga något om svärta, men det blev ganska krystat och rimmade med smärta hur jag än gjorde… åh det är så mycket jag besparar er)
Jag är plötsligt ganska nervös, för detta är min sista sittning med den här tatueringen och det är meningen att allt ska falla på plats. Och tänk om det inte gör det. Då sitter jag där med min nedkluddade rygg, och den ser anklagande på mig och säger ”du sa att jag skulle bli vacker”. Och jag sväljer som en plastikkirurg med ett samvete och kan inte säga annat än ”sorry, du vänjer dig nog, det sitter nämligen där för alltid”.
0 svar
>Själv har jag alltid retat mig på rimmen i Majas visa: ”stod i blom”/”med våren kom”. Det ska vara någon invandrad engelsman från de norra delarna som uttalar ”kom” på det sättet.Och ”Gullvivans plym sågs vaja” är också rätt uselt med tanke på betoningen. Gullvivans…Men Alice kanske blev tatuerad medan hon skrev den.
>Men den lilla ugglan var ju det finaste jag någonsin sett, så resten kan ju inte bli allt för tokigt! Förresten får man bli töntig om det är fint väder, det är lag på det!