>På Queer Allstarsfesten blev jag förresten anklagad för att köra med falsk marknadsföring, eller kanske skrämselpropaganda. En kicka tryckte upp mig mot väggen och berättade att Brudens Blogg har varit hennes fönster till Stockholms flatvärld medan hon har bott utomlands och att hon nu under Pride kunde se att bilden jag har målat upp inte alls stämmer. Var är alla butchiga, stenhårda brudar som man inte vågar prata med av rädsla för att åka på en propp? Var är geggan, och sa jag inte att Stockholms flatvärld var liten och inavlad? Stanna ett par månader så kommer det nog, sa jag, själv kan jag bara härifrån peka på tre exflickvänner och fylla två SL-bussar med folk här i lokalen som de i sin tur har hånglat med.
Äsch nu ljög jag, hon tryckte inte alls upp mig mot väggen. Det är länge sedan någon tryckte upp mig mot väggen. Så väldigt länge sedan.
Idag pratade jag så med en helt annan ny bekantskap. Hon hade haft en trevlig upplevelse av artisterna som spelade på Pride, men hade svårt med brudarna. ”Tjejerna verkade tävla i butchighet, tror att en icke invigd eller heterosexuell person skulle få stark avsmak. Det var mycket fylla och man skröt om vem som kunde svepa mest bärs, och hade ett språk som kunde få vilken Kanadensisk skogshuggare som helst att smyga ut där i från”, löd hennes omdöme. Jag pustade ut. Helt ute och cyklat har jag alltså inte varit.
Att butcharna är på väg ut har jag däremot konstaterat flera gånger under pride. Inte ut ur parken, men ut ur rampljuset och i vissa fall gemenskapen. Flera nya ”inneflator” svänger sig med utlåtanden som ”jag vill visa att lesbiska faktiskt kan se ut som helt normala tjejer” och ”om man är lesbisk vill man väl ha en annan tjej, inte någon som klär sig som en kille”, och alla som förr kallade sig butch kallar sig numera genderqueer och skriver magisteruppsatser om könsöverskridande och identitet. Det finns inget utrymme för butchen längre, suckade min vän på Torget i tisdags, och jag stämmer in i sucken. Det är förstås fantastiskt att en brud i klänning inte längre behöver bevisa sin lesbiskhet med tio års straffslickande i flatsamhället för att tas på allvar, men normer är inte kul åt något håll och det är bara att hoppas att alla nya coola femmeflator inte går mugabe på butcharna.
Min spaning sträcker sig naturligtvis även över modet – under pride har jag kunnat skönja en del nya, tydliga trender. Ungbutcharna tycks numera föredra stora, vita och oknäppta skjortor som de bär över den sedvanliga tank topen och kavlar upp ärmarna till hälften. Innebrudarna, de där som jag just skrev om, har gärna tajta brallor men kan också gå runt i kjol, och till detta till exempel ett linne så tajt att man kan se vilken sorts bh de har under. Och det är inte en sport-bh.
Frisyrmässigt kan man fortfarande se en och annan flatkam, frisyren som jag en gång beskrev som ”frisyr som var populär bland högstadiepojkar för fem år sedan. Klipp håret kort, färga gärna en strimma i mitten av huvudet och kamma upp resten av håret till något tuppkamsliknande, som om du hade mohikanfrilla. Fastän du inte har det.” Hästsvansen tycks dock ha kommit ifatt, i linje med det ökade femmeskapet. Det var också oväntat hög frekvens på en ännu icke namngiven frisyr; en massa folk hade långt hår och lugg, där luggen var mycket bredare än en normal Amelie från Montmartre-lugg och slutade någonstans ovanför öronen. Jag vet inte om det kanske är ett kulturflatesignum, för det var mest på kulturhuset jag såg dem. De rakade huvudena är signifikant färre, likaså dreadlocksen. Ur ett antrolopologiskt perspektiv är det förstås som precis allt annat intressant, men på ett personligt plan känns det lite tragiskt. Jag gillar rakade huvuden, dreads och androgyna brudar som aldrig har analyserat sin androgynitet. Min typ är på utgående, och precis som när jag måste köpa ny kamera för att den gamla gick sönder gnäller jag trotsigt: jag vill inte ha någon annan.
0 svar
>jag dricker öl, går ofta runt i trasiga jeans och rufsigt hår och sminkar mig sällan på dagarna. ändå är jag femme eftersom det där fjolliga inuti mig sitter som berget. dock älskar jag flator i alla färger och former och omger mig ofta med någon butch. det skönt att många väljer att inte stöpas i homonormen utan vågar vara sig själva – femme eller butch!
>Trevlig om man kan accpeteras i faltvärlden även om man är lite femmig. Gjorde ett försök som bitjej i garderoben för ett tiotal år sedan men kände mig aldrig riktigt välkommen eller tagen på allvar och hamnade snabbt utanför. Nu sitter jag i ett heteronormativt äktenskap med två barn och även om jag älskar min familj känns det som om något fattas och det känns lite sorgligt när jag tittar på flatvärlden så här på avstånd. Kanske kan någon förvirrad bi-tjej modell 10 år yngre än jag bli annorlunda bemött numera? Man må hoppas.
>Bra skrivet, väldans bra!
>Jag tycker att det är bra med lite förändring! Jag är trött på att behöva försvara min läggning hela tiden enbart för att jag har långt hår och klär mig tjejigt. Men variation är ju roligt så vi får hoppas att butcharna inte är ett utdöende släkte! 🙂
>Lugn kära du, än finns det dreadsflator kvar. De rultade bara runt i skogen istället för att åka på pride. Jag har fortfarande inte fått bort alla granbarr.
>Det är något skumt på gång med kommentarerna här… jag har inte tagit bort några, men flera stycken har försvunnit spårlöst. Spännande.
>okej, nu verkar det som om de kommer tillbaka en efter en i takt med att jag publicerar nya kommentarer. Ja jag är inte den som är den.
>…och så en till
>Får stämma in i orden om att din blogg blivit fönstret in i flatvärden även för mig som också lever i diasporran. Vi är SÅ tacksamma för info om hur denna nya och ack så lockande världen ter sig. Så får man tillfälle att stöta och blöta sin egen person i komparation med övriga mer eller mindre likasinnade. Men problemet mitt är att efter att ha försökt skapa mig ett öga för vilka tjejer som skulle kunna bli potensiella lek- och lerkamrater. Så ser jag flattendenser i snart varenda kortklippt, kortnaglad och tatuerad brud….Nej, jag behöver uppenbarligen en tydligare guide om jag inte skall tillbringa onödig tid med att samla på mig ett fyrtiotal nya vänskaper som jag inte kommer ha tid att underhålla…Om man ber lite sött så kanske hon får uppslag till en ny publikation 🙂
>hej sara! det var jag som ”tryckte upp dig mot väggen”. haha. jag har nu fattat hur litet sthlm är o att det skulle bli svårt för mig att flytta dit (som min plan tidigare i vår var). DU pluggar tydligen tillsammans med min gamla bästis, (ni var tydligen i samma grupp) o vi kom på det när vi satt o läste qx-papperstidningen ihop. haha weird weird. nu är jag iaf tillbaka hemma o bråkar med min ”straighta” flickvän som inte vill komma ut.men jo, jag tror också du missuppfattade lite vad jag menade med butch. jag tycker att vi flator ska vara tacksamma att vi inte behöver dela uppvarandra i två olika kategorier o därför göra det så lite som möjligt. jag tror jag mest kallar folk olika saker på skämt. eller inför mina heto-vänner för att de ska fatta vad jag pratar om. det var trevligt att träffa dig!