>äntligen baksmälla

>Det var länge sedan jag kände hjärncellerna enkelrikta sig såhär som efter en all-inclusive utekväll. Söndagen har bestått av varma mackor, Coca-cola, teve, teve och teve. Det känns som om ”dagen efter” äntligen har hunnit ifatt mitt schema och presenterat mig för en kombinerad baksmälla från greklandsresa, pride, en extrem arbetsvecka och så gårdagen. Det var på tiden.

Gårdagen var en orgie i allt som konstituerar en lyckad utekväll. Förfest hos Tjosan – check! Nachos och fjolldricka – check! Bibrud som förklarar för en vad hennes bisexualitet betyder och att den egentligen är lite mer som heterosexualitet – check! Bibrud som förklarar för en att hon bara kallar sig för bi för att det skulle vara för radikalt att komma ut som flata i hennes norrländska samhälle – check! Några udda inslag var de två heterokillarna som råkade hamna på vår förfest, blev utskällda av Tjosan för att de hade med sig världens största joint, verkade ganska nöjda med sin hunsade position och filosoferade över den udda erfarenheten att plötsligt vara i sexuell minoritet. Vi hann även med att dansa modern dans över hela Tjosans lya och diskutera förekomsten av regler för bidrag till Melodifestivalen, innan vi träffade Exet på stationen och tog oss till Mouse Club.

På Mouse Club fanns alla jag någonsin träffat, och det är bara en liten överdrift. Förutom de vanliga ansiktena hittade jag tre av mina gamla kursdeltagare på SFI, ett par av dem med tillhörande flickvänner. Det händer alltid när jag går ut, och om någon SFI-lärare (eller annan lärare för den delen) läser det här, kom ihåg att dina elever kan gilla killar såväl som tjejer när du frågar dem om de har pojkvän. Vid närmare eftertanke ska jag nog skriva ett helt eget blogginlägg om det vid tillfälle.

Nästan alla fick ragg. Jag hade en teori förut om att raggfrekvensen har lugnat ned sig i Stockholms flatvärld, åtminstone i min åldersfalang, men jag anser mig härmed motbevisad. Själv fick jag ducka för två hångelmanövrar och försöka svara vänligt men avböjande på alkoholinbäddade komplimanger av explicit natur, och de flesta av mina polare traskade ut från Kolingsborg klockan tre med en varsin blondin i handen.

Det är något med att stå i kön till korvkiosken vid Slussen fem över tre och svara på frågor av killar som ”alltså helt säkert känner igen dig, bor inte du typ i Nacka? Nähä, Jakobsberg då?”. Myrorna som har befolkat min hjärna i några veckor nu, lade sig ned och dog helt frivilligt, för allt var som det alltid har varit, in i minsta detalj som att korvkillen hade slut på bearnaisesås. Idag har jag varit helt utmattad, och inte på grund av jobb och allt som kräver att man ska vara på alerten, utan för att jag hela kvällen sket i allt det där och gick ut och skakade rumpa som en vanlig normal människa som inte ens är på klubb för att skriva ett mingelreportage. Äntligen.