>Shit… Olov Svedelid har dött. När jag var liten skrev jag och min syster ett brev till honom om hur mycket vi gillade hans böcker. Egentligen var det min syster som tillsammans med sin vän stod för ett visst mått av besatthet – ett udda val av idol för ett par åttaåringar kan man tänka, men ändå uppfriskande – och när han svarade skrev de en gång till. Till slut bjöd han in oss alla tre på en rundvandring i Gamla Stan. Där gick vi med Olov Svedelid och tittade på gatorna där blodet rann 1520 och statyerna som såg ut som soldater och drakar men som egentligen var Sverige och Danmark. Eventuellt åt vi glass. Och nu är han död. I de runor jag hittills har hunnit läsa är det mest böckerna om Hassel som verkar poängteras, men för mig är han alltid Olov ”Mor är ingen häxa!” Svedelid, som har gul jacka och poserar med oss framför Chokladkoppen innan mitt ansikte ens hade vuxit ifatt mina tänder.
0 svar
>Det var du och E som lärde mig att Olof Svedelid skrev barnböcker med. Så det så!Åsa
>Jag lovar: det var nog minst lika händelserikt för honom som för er!
>Någon rundvandring med Olov Svedelid har jag aldrig fått, men nog har jag läst ”Mor är ingen häxa”. Underbar bok, underbar! Den ska jag nog för övrigt läsa med mina framtida elever…