>äventyren bara fortsätter

>Som om inte spänningen med min nya Asus Eee (jag har döpt den till Astrid men kallar den för Lilla I) vore nog, har jag idag skaffat mig eskort till tvättstugan. Det började med att jag i godan ro tvättade min lilla tvätt, när en burdus gubbhand knackade på rutan.
– Jaha? sa jag uppfordrande men ganska pipigt i förhållande till hans längd och grad av härjat uttryck, när jag öppnade tvättstugedörren.
– Ja jag har tappat nyckeln, tvättstugenyckeln, sa den långe härjade mannen med grumlig röst och satte foten på tröskeln.
– Jaså, sa jag. – Ja har du tappat nyckeln så kan du väl ändå inte boka någon tid? Vilket lägenhetsnummer har du?
Jag brukar alltså inte fråga folk om deras lägenhetsnummer, bara om de ger mig konstiga vibbar. Ge mig en konstig vibb och jag kommer att fråga efter ditt lägenhetsnummer.
– Njäe alltså jag har inte den här tvättstugan i vanliga fall, jag bor där borta, sa mannen med en svepande, obestämd rörelse bortåt. – Men vår grovtvättmaskin är sönder, så vi fick lov att använda den här för grovtvätt.

Medan han gick omkring i tvättstugan och letade på sporadiska ställen och muttrade högt om nyckeln som konstigt nog inte fanns någonstans, lassade jag in tvätt i torktumlaren och funderade över hur han kan ha tappat bort en nyckel till en tvättstuga han inte har tillgång till. Jag bestämde mig för att långa, ljugande män som luktar tobak och öl inte är nummer ett på listan över saker jag helst tar med mig till en tvättstuga*, så jag backade smidigt ut och gick hem och tänkte över vad man gör när mystiska män kommer i vägen för ens tvätt. Eftersom jag inte kom fram till något, ringde jag fastighetsvärden och frågade. Löjligt, kan man tänka, men som det gamla ordspråket lyder: hellre lite löjlig än antastad i tvättstugan. Det tyckte värden också, och hon skickade en helt annan gubbe, en med mustasch, för att eskortera mig. Det var samma snubbe som brukar ge mig nya lådknoppar till köket när jag har härjat sönder de gamla, så det kändes som en gammal polare även om det var mystiskt att han skulle passa min kvinnofrid sådär på en tisdagskväll. Han letade igenom toalett och torkrum så grundligt någon någonsin kan begära, ställde sig med armarna i sidorna och grymtade att nu kunde jag göra mitt tvättärende. Det var en underlig upplevelse, men jag håller fast vid grundtesen: om något känns lite väl skumt kan det hända att det är det. En känsla jag för övrigt borde ha lyssnat på innan jag satte foten på Thessalonikis centralbank och de lurade av mig 250 spänn för en resecheck.

När jag hittar ett trådlöst nätverk som inte är låst, ska jag blogga om ännu fler spännande strapatser från min Eee och då kommer ni inte undan med vad som händer i min hemmiljö. Klotter på bussen, folk som står farligt långt ut på perrongen, omogen avokado på Globen Sushi – allt kommer att strömma till er som en nervpirrande kaskad av äventyr utan slut.

*Saker jag helst tar med mig till en tvättstuga: 1. Troll 2. Brud 3. Astrid 4. Tvätt