>Jag förstår att ni alla trillar av stolarna nu när jag berättar att jag skriver detta på min nya Eee . Men det är bara till en viss gräns jag kan ta hänsyn till er upphetsning och jag måste faktiskt hålla mig till sanningen. För att mildra er våldsamma eufori kan jag dock meddela att jag fortfarande inte har hittat något fungerande trådlöst nätverk, jag har bara stoppat in en sladd.
Jag har idag varit på universitetet och haft en pratstund om min magisteruppsats, den som först skulle handla om partikelverb men sedan blev helt suddig i kanterna och sedan nästan försvann. Nu lyser den starkare än någonsin och jag är helt säker på att ni alla skulle bli helt till er i galoscherna (ja jag tänkte jag kör galoschtema ett tag för den där retrokänslan vi annars bara uppnår genom att googla ”Ebba och Didrik” på Youtube) om ni visste vad jag ska skriva om. Men jag väntar lite med att basunera ut något, ni vet hur det är när man precis har börjat baka och man inte är helt säker på om det kommer att jäsa till sådana imponerande höjder som man gärna vill skryta om innan man ens har hunnit smula någon jäst.
Under vår uppsatssession fick jag ännu en gång höra att jag är så lik en viss person. Det har sagts av både kända (Annika Lantz) och okända (någon på qruiser) människor, det finns till och med någon som har börjat kalla mig Sally. Många (alltså många!) som har träffat mig har frågat om jag kände Stieg Larsson, eller snarare om han kände mig. Jag har inte social fobi och ligger inte med medelålders manliga journalister, men eftersom Lisbeth Salander är den coolaste romankaraktären sedan Pippi Långstrump känner jag mig blott och bart hedrad. Och när jag talar om för de Lisbeth-refererande att jag faktiskt har en tatuering över halva ryggen, blir de så lyckliga över sina träffsäkra referenser att jag känner att jag gör världen en liten tjänst, bara genom att existera. En känsla jag varmt rekommenderar.
Nä men om man skulle ta och skriva sig ett litet PM till sin ångande färska uppsats, den som kommer att bli så naggande god nybakt med lite smör och som bara behöver göras för att bli gjord. Eller om det var scones.
0 svar
>Själv skrev jag en gång en uppsats i nordiska språk om svenska adjektivs syntaktiska och semantiska valens. Har hemskt svårt att tro att du kan hitta på ett mer spännande ämne!
>Trådlöst nätverk bör du väl kunna hitta på ditt universitet?…och då ett som du inte ens behöver ”snylta” på?:-)
>Inga kaféer som erbjuder trådlösa nät (med kaffe till, dessutom) heller?
>Samma initialer har ni också, fast tvärtom, Sally och du.
>Det här vill man inte missa. Långt snack om Stieg. Kolla in intervjun med en av Stiegs vänner. Finns på http://www.barstol.nu/2008/10/03/stieg/
>Skärpning nu, man googlar inte på youtube 😉 Då söker man bara!
>ö-helena: Vad kom du fram till för slutsats? Jag vet inte om mitt bräcker det, det återstår väl att se…pcg och den främmande: Jodå, om jag reser runt lite till universitet och kaféer kan jag förstås hitta nät, men när det ändå fanns en sladd här hemma kändes det för stunden onödigt. Men jag har förstås inte givit upp!cecilia: Jag skrev faktiskt ”söka” först, men det såg för tråkigt ut. Jag tog helt enket från kulkontot och bestämde att jag fick skriva så. Helt medveten alltså, om risken att någon skulle komma och säga åt mig att skärpa mig.
>Tja, slutsats och slutsats … Att det är rätt olika, kanske.Nej, saken var väl den att man inte riktigt hade tillämpat såna analysmedel som valens och aktanter på adjektiv förut, så det var väl mest så att jag visade att det kunde vara användbart. Nåt sånt. Det var över tjugo år sen!