>Såhär när jag sitter på tåget till Kil för att fira min farmors nittioårsdag, slår det mig. Det är fyra timmars tågresa jag behöver. Varje dag. Total rumslig begränsning, en anvisad plats att sitta på, ett tillhörande fällbord, ingen teve och dålig mottagning på mobilen. Jag har skrivit klart tre krönikor (min produktion är inte helt anpassad till mitt engagemang på en krönika varannan månad i QX) och tänkt på saker jag inte har hunnit begrunda på flera veckor. Utanför fönstret växlar landskapet automatiskt, som det borde göra utanför alla ideala fönster i varje välutrustad skrivarlya. Och jag kan inte nog understryka hur sympatisk den är, min Asus Eee 901, som när jag når Karlstad fortfarande har halva batteritiden kvar. Åka tåg är grejen, om någon hade missat det.
0 svar
>Eller hur! Får aldrig gjort så mycket som när jag åker tåg. Dessutom räcker det ofta att höra de andra resenärerna prata med varandra för att få material till nya krönikor 😛
>Precis så är det för mig också!
>Jag får alltid en sån vansinnig lust att skriva deckare när jag åker tåg! ^^
>Kil av alla stallen. inte kunde jag ana att du hade rotter dar jag vaxt upp.. vart bor mormor?