>homosexkompetens för lärare, del 3 (denna gång utan homosex)

>Över huvud taget tror jag på det där med att vara sig själv i klassrummet. Det, och att vara genuint intresserad av att lära ut något. Det är därför det funkar med att komma in första dagen i röd mohikan och piercingar – även den mest konservative medelålders herre från Iran, Kina, USA, brukar acceptera mig och min lärarroll tämligen omgående. Jag är själv lite förvånad över hur konsekventa kursdeltagarna tycks vara i sin absoluta acceptans (och sitt uttryckta gillande) av mig. Jag har många teorier om det hela; en är att det oftast räcker med att lugnt och självklart utgå från att alla kommer att gilla en, så gör de det.

Folk tror oftast att det är mycket svårare att sticka ut, än vad det är. Eller så är det jag som inte märker att det är svårt att sticka ut, eftersom jag har mycket mer problem med att smälta in. Framför allt tror folk att jag blir sämre behandlad än vad jag blir och att mina kursdeltagare måste vara väldigt skeptiska till mig. (Till skillnad från dem alltså, de som frågar, som är väldigt mycket mer öppensinnade.) Kanske blandar de ihop rosa mohikaner och ansiktspiercingar med otrevligt bemötande eller avskräckande odör, vilket jag misstänker har mycket större effekter på folk än en färgglad kalufs.

Jag mår bäst av att uttrycka mig på utsidan som jag känner mig på insidan. Hade mina tatueringar och andra yttre attribut handlat om något destruktivt, eller något jag inte uttryckte inifrån, hade det säkert märkts och skapat andra reaktioner hos folk än det gör nu. Jag har förstås fått min beskärda del av ”do, lärare??” både beroende på mitt alternativa yttre och det faktum att många tolkar min ålder som 16-18 år, men det går över på fem minuter. Gör det inte det automatiskt så gör det det efter att jag har förklarat adjektivkongruens eller satsadverbialets placering i bisats, för kursdeltagarna på mitt jobb (särskilt de medelålders herrarna) är grammatikjunkies precis som jag. Annat jag kan tänkas pyssla med är att förbluffa dem genom att leka ”gissa åldern” eller berätta hur många år jag har jobbat som lärare. Ett maktmedel så gott som något.

Äsch det här handlade visst inte så mycket om homokompetens, det blev mest bara en betraktelse av mig själv… relatera den gärna till er själva, så kan vi åtminstone vara navelskådande tillsammans!