>Det har visat sig att drygt hälften av oss äter kött, något jag (utan riktig grund) misstänker är en rätt låg siffra jämfört med genomsnittet. Själv blev jag vegetarian 1997, på ett ganska drastiskt vis. Från att ha levt på en hemskt begränsad korv- och köttbullediet, blev jag vegetarian över en korv, slängde halva korven, ringde hem och informerade om min nya inriktning. Jag hade varit ett förskräckligt kräset barn fram till dess och ville i princip bara äta tomat, gurka och bruna saker, så mamma blev minst sagt skeptisk, men den där avgörande sekunden över en korv i Hökarängen bestämde jag mig för att börja äta broccoli, rättika, morot, blomkål, kikärter och ett gäng andra suspekta existenser jag dittills hade bannlyst. Jag har fortfarande väldigt svårt för lök och paprika, men mamma betecknar det ändå som ett mirakel. Ett par månader senare blev jag vegan och åt inget animaliskt på sju år.
Men säll den veganism som varar. En varm och hungrig dag på en nio timmars bussresa mellan Quito och Cuenca, Ecuador, övertygade mig min dåvarande flickvän att köpa en bit mjölkchoklad av en pojke med argumentet: I care about the cows too, I really do, but this little boy will have to sell his body if we don’t buy his chocolate. Hon lovade att äta chokladen själv, men just när vi hade betalat kom hon på att hon bantade och viftade med chokladen under min näsa tills jag kapitulerade. En mästerlig manöver, såhär i efterhand. Eventuellt var hon utsänd av Arla, i en konspiration inkluderande världsomspännande nätdejting och ecuadorianska gatupojkar. Jag tror dem om vad som helst.
Generellt är det, som någon påpekade i kommentaren till förra ”veckans poll”, lite svårt att hålla sig till en strikt vegansk kost när man flänger omkring i världen och försöker vara en del av alla möjliga sociala sammanhang. Det är otroligt hur många ingångar som bygger på att man äter samma sockerkaka som alla andra, jag förstår det fortfarande inte riktigt. Sedan jag luckrade upp mina principer (men utan att direkt ändra åsikt, sådär som man kan ha åsikten att Läkare utan gränser är en bra grej utan att man själv tar sig för att åka till Nigeria och vaccinera barn) har jag ibland testat några fiskar och skaldjur som jag har tyckt verkade goda medan de var off limits, men nästan allt har varit besvikelser och när jag har ätit ett par räkor på prov drömmer jag senare att de simmar omkring mig med stora, anklagande hundögon. För att inte tala om tarmarnas vaga men tydliga protester – eventuellt är de lierade med den vingförsedda vegetarianen på min högra axel.
Den här veckan tänkte jag att vi ska ta reda på vad ni gör när er eventuella partner helt missar vilka kap ni är och förirrar sig ut på andra territorier. Jag vet att det vanligaste svaret blir ”det beror på… är det en engångsgrej eller en romans, är det i början av vårt förhållande eller är vi rentav gifta, har vi barn, kan vi prata med varandra i allmänhet och vad menar du egentligen med ’otrogen’?”. Jag kommer inte att bistå med några svar på slika frågor. Ni får helt enkelt gå på känsla, tidigare erfarenheter och egna resonemang, och om det kniper är ni som vanligt välkomna att förtydliga er i en kommentar!
0 svar
>Jag blev bedragen för ca ett år sedan, min pojkvän hade då i ett ögonblick av förhållandeångest sex med sitt ex. Han berättade inte för mig, men hans ex berättade för en gemensam kompis som tvingade honom att berätta. Jag var vansinnigt arg men förlät och vi var ihop fram tills alldeles nyligen. Jag har aldrig ångrat det beslutet, det var rätt att fortsätta. Men om det hade hänt igen så hade jag inte varit lika förlåtande…
>Hm. Du har inte med alternativet ”skrika, gråta, banka i golvet och kasta en kastrull i väggen”, varpå antingen en långdragen förlåtelseprocess eller stormande ut genom dörren följer.Är du så här civiliserad? beundransvärt!
>oj: Omständigheterna är underförstådda, alternativen uttrycker essensen. 🙂
>Jag saknade också några ociviliserade alternativ 🙂 Jag svarade ”klippa kontakten helt” efter att ha valt mellan det alternativet och ”förlåta men avsluta förhållandet”. Jag skulle garanterat inte stanna kvar i alla fall, om någon är otrogen mot mig tar jag det som ett tecken på att personen inte är nöjd med vårt förhållande och inte är förmögen att fatta vettiga beslut i det sammanhanget (det vill säga, prata med mig först innan otroheten är ett faktum). Förlåta skulle jag kanske göra så småningom, men mest för min egen skull. Men förhållandet är över samma stund jag får reda på otroheten.
>Saknade alternativet skrika, gråta, förbanna, smutskasta und so weiter, men ändå fortsätta, men sen fortsätta älta det och vara galet misstänksam kring allt och alla. Det tror jag är ett nog så vanligt alternativ. Jag vet inte vad jag skulle göra. Tror jag skulle avsluta förhållandet. Men så handlar det också om VAD som hänt och i vilket skede. Hur tillgänglig var jag, känslomässigt? Hade vi det bra då? Var det en egoboostningsgrej för den andra, nåt för den att jobba på eller var det nåt mellan oss som fick det att kunna hända osv osv.
>Hm, poly och poly… Hos oss är det snarare på nivån att ligga med någon annan är något som kan diskuteras, och eventuellt godkännas. Godkännandet ska vara i förväg, att inte fråga innan är inte ok. Vi vill ju leva med varann, men det innebär inte per automatik att vi bara vill ligga med varann.
>ja, korv kan få vem som helst att vilja vara utan kött för alltid, det är nasty! om otrohet .. klippa. rakt av. ett alltför stort svek, tycker jag.
>Omförhandla vårt relationskontrakt, eller helt enkelt bli galen …
>Det är lite synd att alternativet relationsanarkist inte finns med, eftersom jag ser relationsanarki som något vitt annorlunda än att vara polyamorös. Om en är poly tror en ju liksom ändå på en viss sorts kärleksrelation, men väljer att dela den med fler än en enda livspartner.Om en däremot är relationsanarkist kategoriserar en helst inte in alla de sjuhundratrettiotvå (eller fler eller färre) relationer man har med olika personer i "vänskaps"- eller "kärleks"relationer. En umgås med dem en vill umgås med, har sen med dem en vill ha sex med, stickar & målar med någon annan, gråter ut hos en sjunde, istället för att vara tvåsamt (eller poly-samt!) tillsammans med någon & följa en massa normer för förhållande-etik.Kan dock tillägga att jag, även om jag på en teoretisk nivå inte kan hitta ETT enda argument mot relationsanarki (där det ju självklart är viktigt att alltid informera om sin ståndpunkt vad gäller förhållanden för alla dem som kan tänkas komma nära för att undvika just kastruller i väggar eller att såra någon i allmänhet) tror att jag skulle ha riktigt jävla svårt att praktisera relationsanarki utan att gå i bitar.Bara som en parentes, för att komplettera pållen! 😉
>Valde "prata om det, forlata och fortsatta vara ihop", men hade gärna velat ha ngn sorts brasklapp som sa "…eller försöka åtminstone, men möjligtvis misslyckas med förlåtandet, varpå förhållandet förmodligen sakta förvandlas till en värdelös sur&skuld-relation och tar slut".
>Men Sara – att förtydliga valet med en diskussion kring alla omständigheter, med garderingar och ramar, det kräver ju en halv uppsats. Minst.
>min flickvän var otrogen för lite mer än ett år sedan. vi var på födelsedags fest och gick sedan ut till gretas i göteborg, där träffade vi en jobbarkompis och hennes flickvän och det var med den tjejen hos sedan hånglade runt med under kvällen. jag fick veta detta när vi väl kommit hem och jävlar vilket liv det blev. det är inte ofta jag blir arg, så där ordentligt svart tappar all sans arg men det hände då. jag bara skakade i hela kroppen och kastade det första jag fick tag i på henne. således blev det en strid ström av tändare, cigarettpaket, värmeljus osv mot hennes lilla lekamen. dock valde jag i min ilska medvetet att inte kasta någonting som kunde gå sönder, hade ingen lust att städa och dessutom kändes det lite väl även för mig. logik i ologiken.efter många dagars diskussioner och analyserande valde jag ändå att stanna kvar. jag vet varför hon gjorde det men har fortfarande svårt att riktigt förlåta tillvägagångssättet även om vi fortfarande är tillsammans idag. dock har det aldrig slagit mig att ”hämnas” tillbaka, det skulle inte tjäna någonting till. att någon är otrogen har oftast inte enbart med ena parten att göra, det finns ofta orsaker som leder fram till att det sker. även om det nu inte är någon ursäkt för ett sådant beteende så är det svårt att helt se svart/vitt på någonting.hmm men skulle det hända igen så skulle jag aldrig kunna gå vidare med henne.
>Jag tycker aldrig otrohet är okej. Är man tillsammans med någon är det den man ska vara med, känner man för att knulla runt kanske man ska tänka om och överväga singellivet istället.
>Enda fördelen med att bli bedragen, som jag ser det, är att man sedan har ett frikort, liksom. 🙂 Anser jag.
>mehehe, självklart otrogen tillbaka, så gör alla under 20.
>Hur lyckades du bli vegetarian trots att du knappt gillade något som behövdes för att få i sig den näring man behöver? Jag har nämligen själv detta problem då jag är så fantastiskt kräsen att jag var tvungen att börja äta kött igen sist jag var vegetarian bara för att klara mig. Jag ogillar allt som har med bönor, broccoli och spenat att göra, men mår verkligen dåligt av att äta kött. Hur gör man?