>Jag kan förstå homofober och motståndare till samkönade äktenskap ganska bra, tror jag. När jag tänker på att gifta mig med en (biologiskt definierad) man, känns det fel i hela kroppen och något irriterat inom mig skriker ”det är inte meningen!”. Det måste vara samma motstånd de känner, homofoberna, och utvidgar sin egen upplevelse till norm. Det måste vara ganska lätt att råka göra det, när inga överväldigande majoriteter i omgivningen fungerar på motsatt vis och motbevisar en genom dess existens. Vi kan inte klandra dem. Bara sätta dem på ett tåg till San Francisco.
0 svar
>Hahaha… ja, då kanske de skulle få sig en tankeställare! Underbar bild på dig blogg -stark men ändå härlig… inte rå. Fobi åt något håll är väl aldrg ok, kan jag tycka, men det är samtidigt bra att du visar ditt motstånd genom att vända på biffen… Jag säger kärlek åt alla!
>jo men även om det inte känns rätt för dig så axepterar du ju att dom gifter sig med vem dom vill, på samma sätt borde dom axeptera alla gaypar som vill gifta sig.
>Ja, det var det jag försökte förmedla här, jag är ledsen om jag var otydlig. Att dessa personer, till skillnad från en homosexuell människa, måste ha missat att andra inte känner likadant. Och att de därför borde skickas till San Fransisco – staden där du inte kan gå in i en affär utan att se två snubbar hålla handen.
>Jo, precis. Samma fenomen som drabbar folk som tycker att bögar o flator får finnas, bara de inte syns eller hörs så mycket. ”Måste de hångla offentligt” osv.. De förstår inte att vi som är icke-straighta ser heterosexuellt utlevd kärlek varje dag och omges av den. Bra när man vänder på perspektiven ibland.
>Du vet att Kalifornien avskaffade homosexuella äktenskap va?http://en.wikipedia.org/wiki/California_Proposition_8_(2008)Först införde de det, sen röstade de för att ta bort rättigheter som redan garanterats. San Francisco var emot, iofs…
>bra poäng :)!