>I tidningen hittar jag idag en förbryllande annons. ”Kock/kallskänka sökes. Manlig eller kvinnlig”. Jag får stå emot lusten att ringa dem. Om jag jobbade för en sån där provokativ, putslustig intervjuspalt i en gratistidning, skulle jag göra det. ”När ni skriver kvinnlig eller manlig”, skulle jag säga, ”menar ni då att man måste vara av manligt eller kvinnligt kroppsligt kön? Innebär inte det en diskriminering av alla som föddes med tveksamma genitalier?” ”Hur skulle en genitalie kunna vara tveksam av sig”, skulle de troligtvis inte svara, men det vore uppfriskande om de gjorde det. ”En genitalie är väl en genitalie helt enkelt, den är varken glad eller ledsen, tveksam eller tvärsäker”. ”Åh kära du”, skulle jag svara om det var så de hade sagt (vilket det alltså troligen inte var), ”har du aldrig haft en glad genitalie är det mer synd om dig än om alla intergendertyper som går miste om att bre mackor på din restaurang”.
Det är praktiskt att ha femininitet och kvinnlighet helt åtskilda som i engelskan. De har de bra, de. De kan säga ”hon är manlig och kvinnlig” och förstå precis vad som menas, medan vi andra är hänvisade till kontexten. Är hon manlig till sättet men kvinnlig till kroppen, eller kanske tvärtom? Vi dör som bekant om vi inte får veta vilket kroppsligt kön alla omkring oss har, det är därför folk är så hemskt benägna att gå fram till folk på bussar och bibliotek och fråga vilket kön de har.
Eftersom vi bor i Sverige får vi fortsätta att undra. Menar de att kocken/kallskänkan måste vara antingen feminin eller maskulin men absolut inget däremellan? Eller vill de vara säkra på att inte få in några intergender som skulle kunna tvinga dem att addera ett pronomen till sin vokabulär? Det upplevs nämligen ungefär som lika jobbigt som om någon plötsligt skulle införa en ny preposition och kräva att man istället för ”på bussen” och ”i bilen” använder det nyproducerade ”nö” framför alla fordon (en åtgärd som mina elever för övrigt skulle uppskatta). Vi har ett inbyggt motstånd mot att acceptera fler prepositioner, pronomen och satsadverb än dem vi redan känner till, för att inte tala om sånt som obestämda artiklar, medan vår acceptans för verb och substantiv knappt vet några gränser. ”Jag jobbar som placement assistant produktchefsmanager” kan du säga och bara få till svar ett gäng lätt nickande huvuden. ”Jag vill att ni använder ’hen’ när ni pratar om mig i tredje person” tarvar minst ett familjeråd och helst ett psykologutlåtande.
Vad de än menade när de formulerade annonsen, var nog inte avsikten att stimulera en reflektion kring svenskans tvetydighet kring var genus möter kön, eller människans inbyggda motstånd mot pronomen hen inte känner till. Kanske ville de bara att smörgåsarna skulle bli bredda. Kanske ville de förtydliga hur oväsentligt det var vilket kön den som bredde hade – en i grunden queer tanke. Man får kanske acceptera att de hade deadline för annonsen och inga bredda smörgåsar, och att det inte alltid finns tid för reflektioner kring dualismens begränsande effekt.
0 svar
>Du är så *rolig*, Sara!!!
>Jag är generös och tänker mig det inkluderande elleret som används inom logiken, (p v q), där det har betydelsen p eller q eller båda. (vill man ha ett exkluderande eller måste man säga (p v q) & -(p & q), alltså p eller q och inte båda. Så snäll är jag. Och studieskadad. Sen hur det fungerar rent genusmässigt är lite tveksammare, men på den formella logikens nivå är det kosher. Som det mesta m.a.o.
>Du har så rätt! Folk är så besatta av att könsbestämma. Bara ta det här med det första man frågar nya föräldrar är vilket kön barnet har. En på mitt jobb sa på fullaste allvar, när en kollega påpekade att hon skulle köpa blå barnvagn (hon är gravid) – ”men tänk om du får en flicka då?”. Jag blev helt paff. Trodde hon skojade, hon var ändå 80-talist liksom.
>HAHAHAhahahahahaha jag älskar början på det här inlägget. Ja, det hade varit mycket roligare. Det ger mig Torgny Lindgren-associationer…
>Jag misstänker att formuleringen mest finns där eftersom kallskänka är ett väldigt kvinnodominerat yrke. En variant på ”manliga sökanden är välkomna”, alltså.
>Det får mig att tänka på de där rojalisterna som kräver att riket skall ha en manlig konung. Har vi en kvinnlig nu?
>En gång sökte jag ett sommarjobb på ett läger, där de sökte en kock/kokerska. Jag sökte som kock.