>Och himlen är sådär blå som om vi alla satt i ett ljusblått Cosmonova, en matt och lysande bildskärm som krymper och förstorar våra pupiller om vartannat – vi vill ta in så mycket, vi klarar så lite. Och jag är singel, om ni undrar, och var kan man bättre vara singel än framför en aprilhimmel? Inte för att våren får flickorna att gå ut i skira kjolar, eller något annat en medelålders singelgubbe med gitarr kunde få för sig att skriva. Men för att det är mycket som är för stort för att man ska kunna dela det i två. Visst finns det en atom, eller något, som får en mindre massa när man delar den i två, och visst är det sånt man kan bygga bomber av? I rest my case.
0 svar
>Singel? Nej vad tråkigt. Jag hejade på er. Men vad hjälper det? Jag har också blivit hejad på av okända människor. Vi betedde oss som två skolboksexemoel på dysfunktionalitet i vilket fall som helst. Så jag är också singel under aprilhimmeln. Plåstra om ditt sargade hjärta och sluta aldrig att tro på kärleken!
>”det är mycket som är för stort för att man ska kunna dela det i två” åh, jag njuter av din formuleringskonst och tänker att vad som helst är mindre än en aprilhimmel och att så länge man kan se det så är allting ändå på nåt vis som det ska.
>anonym: Det är inte så många sargade hjärtan inblandade, så det behövs inte tyckas synd om… Det var ganska väntat, nästan planerat. Men positivt för alla på den här bloggen som väntar på att få ragga på Trollet 😉 (eller mig)
>Trollet kom till Sverige för att göra slutt…?Ok, inte synd om, men lite ledsamt ändå. Dina läsare hoppades på romantik, hand-i-hand, sommar och kärlek, själviska som vi är!
>i´m sorry to hear that. även om det inte är sa manga brustna hjärtan inblandade är det ju ända nagot tilltänkt som blev avtänkt, och sant känns. jag hoppas ni bada mar väl.