Det är mycket som är underligt i uttrycket ”ta någons oskuld”. Först ordet förstås, som om man plötsligt är skyldig till något bara för att en viss del av ens inre anatomi är lite bruten. Eller för att man har gjort något som man förhoppningsvis har velat göra med någon annan som också har velat det. Fast bara en viss speciell sak, en massa andra saker i samma kategori räknas inte och det finns flator som är 50 bast och har lägrat tusen kvinnor utan att för den skull ha blivit av med oskulden. Minst sagt underligt, eller för att citera en hemlig blogg jag hade en gång: ”Heterosexuella är antingen oskuld eller inte oskuld. Mödomshinnan är begreppsskeppets stolta segel och det är unge herr penis som ska inviga det för att det ska bli ordentligt invigt.” I mina lesbiska kretsar snackas mindre om oskulden och kanske mer om vilka olika oskulder man har kvar (är du trekantsoskuld, är du kyssoskuld, är du kaffeoskuld), men i heterovärlden är det så fantastiskt välorganiserat att alla vet precis när oskulden är tagen. Vi ska inte ens gå in på vad det betyder. Mest för att jag redan har skrivit om det.
Det andra konstiga är förstås att man kan ”ta” denna oskuld. Och att man inte tar den av någon, utan på någon. Hur tar man något annat, vad som helst, på någon? Det är just sånt som gör att mina kursdeltagare läggs in på psyket efter att ha studerat prepositioner. Nå, läggs in på psyket är kanske överdrivet, men nog skakar de på sina huvuden och om de hade vetat vad ”vojne” betydde, nog hade de sagt det.
Det jag egentligen skulle säga var, att nu tar jag oskulden på den här bloggen. Den kommer att få samma adress som min gamla, www.saralovestam.se, som i sin tur kommer att förvisas till http://saralovestam.blogspot.com. Men vi väntar lite med att berätta det, eller vad säger ni? (jo, jag saknar att vara hemlig och nej, jag ångrar inte att jag slutade vara hemlig)