>Det är dags att konstatera att Stockholms flatvärld har förändrats sedan jag kom ut för snart tio år sedan. På den tiden var Bitch Nordens största flatklubb, med öppet varannan lördag oavsett årstid. När man kom in på Bitch, trodde man att man hade kommit till en heteroklubb, eller kanske en herrklubb. Skjortor och säckiga jeans var man än såg, och prillorna låg i luften precis som smockan, om man bjöd fel brud på öl. Stämningen var så att säga hjärtlig, men rå. Min polare Lane gick dit i kjol och blev tillsagd att heteron inte är välkomna, jag fick kommentaren på TipTop att jag såg på sin höjd bisexuell ut. Nu tycker jag att man bara ser läppglans och långa hårmanar vart man än vänder blicken – men det kan hända att jag är så indoktrinerad att jag bara ser dem för att de avviker från min injobbade norm.
Min gissning är ändå att butchnormen har suddats ut i takt med att alla ftm har kommit ut – ett rent manfall alltså. Jag skulle också gissa att butcharna, när folk kom ut som ftm till höger och vänster, blev marginaliserade utifrån något nytt slags särartstänkande, eller kanske könsinsikt. Själv har jag gått och ”blivit” mer feminin sedan jag genom samtal med diverse transpersoner har insett hur sjukt nöjd jag är med att vara kvinna, och jag frågar mig hela tiden: är det den infiltrerande heteronormen som gör att jag plötsligt definierar mig mot mansidealet som mina närmaste ftm:s positionerar sig själva vid? Eller är det ett avståndstagande från den normativa butchvurmen och kravet på autentisk flatighet? Rebellar jag eller bräker jag med i fårskocken? Jag vet inte längre, men jag vet att det hela är en pendel och en balansgång, och att jag vid det här laget hungrar efter någon som kan beundra mig mer för min förmåga att lyfta tunga saker än för flickighetsgraden i mitt nagellack.
Jag hoppas att de inte är på väg ut, de queera och de butchiga. De som gör att man aldrig kan säga att det bara finns två kategorier, de som är levande bevis på motsatsen. Jag hoppas att det finns fler än jag, som varken är nöjda på den ena eller andra sidan. De som vill bygga en koja med mig i mitten och påminna mänskligheten om att vi inte lever i en endimensionell värld, inte ens en tvådimensionell.
