>På So You Think You Can Dance dansar två killar med varandra och domar-Nigel säger att han väl är ”en av de där som tycker att killar ska vara killar och tjejer ska vara tjejer”. Han ler liksom nöjt åt sin egen konservativa läggning medan han säger det, som om hans uttalande någonstans hade med sunt förnuft att göra. Domar-Mary säger att hon blir förvirrad av att se hur de växlar roller, så att båda ibland är maskulina och ibland feminina. ”Confused”, säger hon om och om igen med en rynka mellan sina bruna medan Nigel går på om att ingen vill se två män dansa med varandra på det där sättet, och jag ser bestört på Tofflan. Det hela är som en illustration av hela heterosamhällets förvirring kring vem som är mannen och vem som är kvinnan i homoförhållandet, hur vi egentligen gör det och hur vi får ekvationen att gå ihop när vi inte är hänvisade till ett varsitt hörn av mänskligt beteende. Tofflan är inte alls lika bestört, för hon har inte glömt kommentarerna från förra säsongen, men själv fräser jag åt Nigel: JAG blir förvirrad, när ni bara har folk som hela tiden ska spela en enda könsroll (som i sin tur måste matcha genitalierna). Det känns lite som att gå runt i ständig profil för att inte råka visa sin vänstra eller sin högra sida. Jag blir trött i nacken och får svårt att andas, kanske räknas det som förvirring. Jag är väl en av de där som tycker att människor gärna kan vara människor.
0 svar
>Ja, det var bisarrt att se. De blev väl ännu mer förvirrade av att ena killen var gay och den andra straight och att den straighta ändå kunde byta "roll". De kunde väl ha begripit att deras förvirring kom av rena ovanan?Och jag som alltid trott att Nigel är gay.Smart kommentar det där om att alltid vara tvungen att visa profilen. Så känns det för alla, utan att vi definierar det.
>PS. Gillade inte grabbarnas identiska konståkningskostymer. Det hade varit häftigare om de klätt sig olika, t ex den ena i kostym och den andra i jeans och t-shirt – utan att ändra dansen alls och fortfarande med "rollbyten".
>Du skriver fantastiskt bra, jag gråter av skratt och ordet "word" poppar ut ur min mun varannan mening jag läser. Trodde jag hade ont i nacken av den risiga kudden i sängen men det måste vara uppvisandet av den gayiga sidan för att slippa kommentaren "va!? gillar du brudar? Hade jag aldrig trott"Du är grym, tack
>Som Göteborgare undrar jag lite var din berättelse om din Göteborgsvistelse har tagit vägen. Skulle ju vara kul att se staden ur Brudens ögon, liksom. Glad midsommar!
>Själv har jag mycket svårt att tåla kommentarer som Nigels. Sitter och försöker få företagsledningen att skriva om jämställdhetsplanen så att den blir en plan att luta sig mot. Men; företagets representant envisas med att tycka att kvinnor aldrig kommer att kunna göra samma saker som män. Jag hotar (som facklig representant) med att inte godkänna planen, ändå blir det ingen förändring. Suck. För att inte tala om ämnet sexuella trakasserier, där företagets repr.anser att "De" behöver väl inte känna sig träffade… (gäller allt)Ber om ursäkt för mitt långa inlägg, men jag är upprörd.Ha en härlig midsommar.
>Jag har också alltid trott att Nigel var gay och det kanske han fortfarande kan vara, vad vet jag. Lustigt att de la så stor tyngdpunkt vid hur förvirrade de var i stället för att diskutera deras dansförmåga. Efter det var det rent obehagligt att titta.
>Jag tror avståndstagandet och könsbladdret mest handlar om bögskräck. Två tjejer som dansar ihop är ju aldrig lika hotande.