>runstenar och andra penisförlängare

>De senaste ett och ett halvt åren har jag fått en unik och välbehövlig inblick i det manliga psyket och vitsen med ett manligt könsorgan. Utan att gå för djupt in på det hela (jag vet att både mina föräldrar och min konfirmationspräst läser den här bloggen) kan jag säga att det manliga könsorganet inte har spelat någon framträdande, och särskilt inte någon positiv, roll i mitt liv, men att jag visste att jag förr eller senare skulle behöva förhålla mig till det. Nu känner jag att jag har nått en viss förståelse, för om det finns någon som är mer fokuserad på snoppar än cisfödda bögar, heteromän och heterobrudar tillsammans så är det en transman med en längtan.
Jag förstår så mycket nu. Jag förstår varför Freud trodde att flickor drabbades av penisavund, varför män köper långa, dyra bilar och eventuellt varför folk reste runstenar för tusen år sedan. Jag förstår liksom, samtidigt som jag inte alls förstår. För jag har aldrig haft någon relation till denna kroppsdel, jag har tänkt på den mindre rentav än andra extremiteter och organ såsom lilltår och njurar. Inblick i diverse transkillars vardag har fått mig att förstå, att den i själva verket är närvarande i glass- och korvätande, i skämt och kommentarer om extremt stora eller små saker (eller mjuka eller hårda, eller långa, eller korta) och i samtliga meningar som börjar med orden ”du vet väl vad man säger om killar som”. Jag har äntligen förstått att ALLT handlar om snoppen. Jag som trodde att nästan inget gjorde det.