>en annan runa

>Det var omöjligt att starta lektionen idag utan att först låta kursdeltagarna från hela världen avreagera sig om Michael Jacksons död. Jag försökte halvhjärtat med tidsprepositioner och allemansrätt, men halva styrkan satt och sneglade i Aftonbladet och slog i sina lexikon på ”angelägenhet” och ”uttrycksform” (andra ord, som identifikationsobjekt och poplegend, förstår de utan vidare) och inte ens en halvkass pedagog skulle låta det tillfället gå en förbi. Det blev liksom extra tydligt där, i mitt klassrum med svenska för invandrare, att det inte bara är i svenska och amerikanska klassrum det har moonwalkats till leda, utan att Michaels nuna idag pryder nästan varenda blaska i nästan vartenda land. Det är stort. Vi pratade om Michael Jacksons liv och död, om hans stränga far och grymma musikaliska talang, och om man bäst skulle beteckna Michael Jackson som ”underlig”, ”konstig”, ”exceptionell” eller ”excentrisk”. Jag funderade en stund på att författa en skrivuppgift; skriv en text om Michael Jackson under en av följande rubriker: ”Ett tragiskt liv, en tragisk död”, ”Michaels död – en bluff?”, ”Jag trodde att han var av plast och aldrig kunde dö”, ”Michael – musikens Obama”, ”En förlorad barndom, en förlorad ålderdom”. Men så var det någon som väckte mig ur mitt kreativa rubriksättarflow och försiktigt frågade varför man säger ”en gång om dagen” men ”en gång i timmen”. Jag såg på mannen med det vita ansiktet och den krympande näsan på Aftonbladets framsida och jag tänkte ”nog får du väl tillräckligt med krönikor skrivna idag för att inte sakna tjugotvå elevtexter på en skola i Globen Centrum?”. Så vände jag mig till min vetgiriga kursdeltagare och svarade, fortfarande liksom filosoferande över liv och död: ”För att det är så”.