>Jag ska ut och påta lite, säger jag, oavsett vad jag ska göra på balkongen. Påta låter så folkhemsträdgårdskt, så allmogedrömskt och det är så sällan man får använda det. Eller, påpekar Tofflan, så låter det som kåta. Eller peta. Jag lyser upp och förklarar påtning som det nya begreppet för utvalda lesbiska kärleksuttryck, men (för att använda konceptuell idiomatik) det faller inte i god jord och Tofflan raljerar en stund på en av alla dialekter hon behärskar. ”Fick du påta nåe då?” ”Haru påta na än?” ”Blev det nåt påta i helgen?”. Okej, vi skippar det – myntande av begrepp är ändå så ansträngande och inget man orkar ägna sig åt i 28 graders värme. Jag går och påtar lite i mina word-dokument i stället, och ser vart det leder.
Schlagerflatans mellokommentar
Jag blev så glad att jag nästan (kärleksfullt) lappade till Edward af Sillén när han på en julfest berättade att
0 svar
>Hej!Jag följer dig med bloglovin och skulle därför bli väldigt glad ifall du ville följa min också så att jag kan få lite fler följare. 🙂 Tack på förhand!
>Med tanke på min stundande sommar i den norska fjällen kan jag inte låta bli att jämföra ert försök till myntande av begreppet "påta", med det, på svenska, liknande begreppet "pula" (fixa, pyssla, städa, plocka undan). På norska har "pula" just precis den innebörd som "påta" har i Tofflans raljerande. Fler missförstånd än man kan tro har sitt ursprung i denna skillnad. Särskilt med tanke på hur sällan vi egentligen använder ordet "pula" hemma i Sverige. Man kan ju tycka att skillnader i betydelsen av "rolig" eller "rar" vore mer vanligt, men icke.
>Kanske inte rätt plats då men var fasen är egentligen rätt plats då?Jag vill bara påtala en sak om hetero o hur vi homobrudar ofta upplever er hetero doJa det är skam egentligen tycker jag o jag skrev det här apropå att en del tycker heterotjejer bara kråmar sig för killar hela tiden o andra (heterotjejerna själva vanligen) förnekar detJa, kråma sig för boysen eller ej. Saken är den att heterobrudar iaf ändrar sig o sitt sätt att vara så fort en av MANSKÖN kommer in i rummet eller var man nu befinner sig i samtal med er.OTALIGA är de gånger jag suttit i kvinnors trevliga sällskap o de har varit helt o fullt intresserade av vad det nu är vi diskuterar ända tills en MAN dykt upp som de måste/vill/behöver förhålla sig till. Därefter tappar man 20 av deras uppmärksamhet, ibland mer, killen blir för viktig för att ignorera o det behöver inte ens vara en snygg eller tillgänglig kille även om det förstås blir än värre då. Man knner sig plötslig som en unge som tiggt om en glass eller nåt inför förälderns dövöra… Nästan förnedrad. Brukar då säga Nähäpp tyst så bara jag själv hör o sen dör konversationen ut o heterobruden fattar INGENTING om varför man släppte diskussionstråden. Hon ser inte själv vad som hände pga henne själv.Ja detta är som det är o så här är ni heterokvinnor :))) allt i den biologiska parningsdansens tecken
>Aloria: Intressant… Leder det till några lyckliga missförstånd också (av typen där någon får ragg utan att ens ha försökt) eller är det bara sommarvärmen som sätter igång min fantasi?Elbereth: Rätt plats… tja, kanske ett inlägg som handlar om heterosexualitetens uttryck, till exempel? Jag skulle nog uttrycka saken några kilo mer nyanserat, men det är uppenbart att folk förändrar sitt beteende när de hamnar i sällskap av någon de av någon anledning vill imponera på. (Med tanke på ditt tilltal "ni heterokvinnor" kanske du skulle försöka på en blogg som fler heterosexuella kvinnor läser? Jag har en känsla av att det är lite glest med heterokvinnor här, och de som är här är inte helt normativa alltså…)
>nä visst. Ville nog bara ge dig en fundering att kanske nån gång skriva nåt på…
>på tal om "pula" och dubbla innebörder… lägger man till ett L kan det ju bli väldigt intressant.eheh. ja. det är värmen, alltså. jag använder den som ursäkt även för att jag direkt började tänka på utvalda lesbiska kärleksuttryck när jag och min kompis diskuterade mat och hon sa "jag har hört att man måste smaka något elva gånger innan man kan säga om man tycker om det".
>Jo, visst sker det æven lyckliga missførstånd. Dock ær de uteslutande av det heterosexuella slaget. Med tanke på (o)bygdens utbredda homofobi, lever jag ofriviligt i celibat under juli månad. Date i augusti någon? 😉