>Just nu sitter jag i presstältet i Pride Park. Det är strängt taget inget tält, utan ett litet område bredvid bajamajorna där man kan sitta och pressa om man har pressbiljett. För tillfället pressar jag inget speciellt, utan lyssnar på det dova ljudet av karaoken på andra sidan staketet, blandat med lite jubel och ljud från invigningen av parken. När jag hör ekot av God-des & She blir jag tvungen att rusa ut bland plastglas och öldrickande bögar för att se dem på stora scenen. ”Det är God-des and she!” förklarar jag för bögarna i tältet och de ser oförstående på mig, för tydligen vet folk i allmänhet inte vilka de är. Kanske är det därför de inte alls står på stora scenen utan på lilla. Eller kanske är det på grund av att de inte står på stora scenen utan på lilla, som folk inte vet vilka de är. Hur som helst är den prioriteringen helt åt helskotta, för efter att min inledande förälskelse i uppenbarelsen God-des hade lagt sig, så upptäckte jag även hur sjukt bra musik de gör. Nästa år får prideplanerarna smisk om de inte placerar dem på stora scenen, även om det skulle innebära att Magnus Carlsson får några minuter färre. Det vore förresten fräscht att få se honom och schlagergänget på lilla skruttscenen i stället. Det skulle ge perspektiv.
I kväll ger jag mig iväg med min nyfunna insikt om att pride inte bara är jobb, och skakar röven på ett dansgolv på Norrlandsgatan medan miss gay sweden utses på ett annat i samma lokal.
0 svar
>Delar helt dina åsikter om God-des & She och sörjer bittert att jag inte är där de är nu!! Deras musik och texter är galet bra, helt fascinerande att kunna sammanfatta så mycket intressant, galet, viktigt, sexigt, roligt i lite hip-hopmusik ; )
>Nu blev jag ju tvungen att kolla upp dem på youtube, grymt! Tack för ett riktigt bra tips!