>För den som tror att pride börjar när parken öppnar på onsdagen, låter ”pridetorsdag” kanske inte som något särskilt utmattande. Det låter på sin höjd som en schlagerkavalkad, ja ”pridetorsdag” och ”schlagerkavalkad” står rentav som synonymer i SAOL. Kunde i alla fall ha gjort, om någon i Svenska Akademien hade varit så pass insatt i våra priderutiner här i landet.
Nåväl, för en som håller igång med seminarier och aktiviteter sedan pridestarten på måndagen, är pridetorsdag också dagen som skiljer de tuffa från de svaga. Jag var nästan svag, för jag var ruskigt nära att sälja min biljett till tjejfesten för att i stället åka hem och sova. Mest var det min kvinnliga cykel som var svag, för tjejfesten hade verkligen inte konfererat med min livmoder innan den valde dag. Således satt jag stora delar av festen och höll mig för min obstruerande, menstruerande livmoder, men kvävde tidvis smärtan för att min rumpa skulle få skaka lite på det ångande dansgolvet i källarvåningen. Den hade ju inte gjort något ont, och kollektiv bestraffning är faktiskt förbjudet (Genevekonventionen, artikel 33). Festen var grym, ska kanske tilläggas, och efter nio pridefestivaler har jag lärt mig att välja dansgolv och hålla mig där, i stället för att lubba upp och ned för de där satans trapporna i jakten på grönare gräs. Efter festen upptäckte vi, genom att vänta på bussen i 40 minuter, att nattbussarna har bytt sträcka och inte åker förbi Norra Bantorget längre. Så vi lärde oss någonting också, denna schlagertorsdag!
