>Normaliseringsprocess, kallas det när man i en destruktiv situation börjar tycka att det hela är normalt och att det till exempel inte alls är konstigt att ens flickvän kastar in en i ett staket för att man har hängt hennes tvätt fel. Normaliseringsprocessen jag tänkte berätta om angående pridefestivalen handlar inte alls om något sådant hemskt, utan bara om att man efter fem dagars pridande börjar tycka att det är helt normalt att tvätta händerna i bakteriedödande skum och träffa alla sina ex så fort man ska gå och köpa något att äta. Och säga ”hej!” med strålande leenden till folk man inte riktigt minns om man känner för att de har hånglat med ens ex eller för att de snodde ens öl på Bitch 2001. När jag går förbi bajamajorna står dörren till pissoaren på vid gavel. Två killar står med ryggarna mot varandra och strilar processad parköl i varsin ränna. De sjunger på ledmotivet till ”Titanic”. Det är ganska vackert.
